Året då Sverige ville vara bäst i klassen – med hängslen, livrem och ett extra paraply

2024 var året då Sverige klev fram med självförtroendet hos en elev som gjort alla läxorna – bara för att inse att vi läst fel kapitel. Vi gick in i NATO med stoltheten hos någon som precis fått körkort, men samtidigt skrev vi på DCA-avtalet med USA, för säkerhets skull. Hängslen, livrem och ett extra paraply – nu kan inget hända. Eller så är det just det som gör att allt börjar hända?

Samtidigt i Malmö bjöds vi på glitter, höga toner och ett minnesvärt Eurovision. Det visade sig att Sveriges försök att vara neutrala mitt i protester, politik och polisinsatser mest blev ett glittrigt kaos. Och som vanligt var Greta Thunberg där och påminde oss om att Sveriges egentliga paradgren är att vara bäst på att ha dåligt samvete.

På den politiska arenan gick det lika smidigt. Utrikesministern tackade för sig, och vi bytte namn på dörrskyltarna så ofta att det snart lär bli Sveriges nya nationalsport. Samtidigt hamnade Rasmus Paludan bakom lås och bom – ett välkommet andrum från hans eviga försök att tänja yttrandefriheten tills den sprack.

Och när kablarna i Östersjön mystiskt gick av, funderade vi på om det var sabotage, otur eller bara universums sätt att påminna oss om att vi inte har någon reservplan. Tur att vi har NATO och DCA – nu har vi hängslen och livrem, så vad kan gå fel? (Spoiler: mycket.)

Men allt var inte elände. ABBA klev fram som vår kulturella livboj, fick en kunglig utmärkelse och påminde oss om att nostalgi är Sveriges verkliga superkraft. För när framtiden ser osäker ut, kan man alltid lita på att Dancing Queen räddar festen.

Så, vad lärde vi oss av 2024? Att Sverige älskar att vara bäst i klassen, men gärna med säkerhetsnät under. För om vi har hängslen, livrem och DCA, då kan inget hända. Eller…?