DCA . Avtalet -Åter igen! Kärnvapen eller ej: På Svensk mark

616 ord, 3 minuter minuters läsning
Redaktionen Globalismen S.Kling

AFTONBLADET

DEBATT – UTDRAG

Den 13 juni publicerade Aftonbladet en debattartikel av Annika Strandhäll, riksdagsledamot (S) och förbundsordförande för S-kvinnor, samt Sara Kukka-Salam, ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet. De kräver: “Gör om det svenska DCA-avtalet och stoppa kärnvapen på svensk mark”. Strandhäll och Kukka-Salam argumenterar för att det är tydligt att statsminister Kristersson inte orkar stå emot USA:s påtryckningar.

REPLIK: Vänsterpartiet

Vänsterpartiet säger nej till DCA-avtalet i sin helhet och har lämnat in en vilandeförklaring till riksdagen. Partiet har länge drivit frågan om att Sverige ska införa en lag liknande den finska, som tydligt förbjuder kärnvapen på svenskt territorium.

Håkan Svenneling, utrikespolitisk talesperson Vänsterpartiet
Hanna Gunnarsson, försvarspolitisk talesperson Vänsterpartiet

Folket kan utan svårighet förstå att: Politiker har svårigheter att förstå.

Vi ska överhuvud taget inte ha utländsk krigsmakt i Sverige, än mindre kärnvapen, var de än placeras. Det handlar inte om hur avtalets kontext i det fallet är utformat, i all den stund vi med lagliga medel inte kan, eller får inspektera dessa militära baser som våra politiker upplåtit. Nu är det som det är, försent till ånger. ”Har man tagit djävulen i båten, så får man…” Om det bara drabbade våra så kallade politiker, skulle jag inte bry mig, nu är det inte så, det drabbar även dig och mig. DCA – avtalet skall stoppas! Inte skjuta fram ratificeringen. Sverige kommer som andra länder med liknande avtal, bli en satellitstat till USA,

På Globalisten.se har flera artiklar publicerats som belyser och kritiserar det bilaterala avtal gällande DCA – avtal, ett samarbetsavtal mellan Sverige och USA:s krigsmakt, där Sverige utan förbehåll gett USA:s militärmakt tillträde till 17 militärbaser.

Återigen!

Utsikterna att förändra eller hindra att DCA-avtalet ratificeras är i det närmaste obefintliga. Debattinläggen är mer av en reservation: ”Vi har ändock reserverat oss, kom inte och säg något annat.” Det har funnits gott om tid för denna debatt, men media har vägrat att lyfta eller ge möjlighet till debatt.

Det verkar som att förståelsen för behovet att ändra attityden till kärnvapen i Sverige måste stärkas. Sverige måste värna om ett globalt och totalt förbud som ska gälla alla länder. Så länge detta inte sker, löper vi alla en överhängande, potentiell fara som borde oroa oss. Bara misstanken om att det kan bli verklighet borde räcka för att förstå vilka förödande konsekvenser det kan få. Det spelar ingen roll i vilket land missiler installeras; faran är densamma.

Vi måste sluta ta order från en agenda som styrs av neokonservativa och liberalismens ideologier, som ofta har sina rötter i nihilismens världsfrånvända ideologi samt blind fanatism. Dessa ideologier gynnar endast de rikaste. Snart är det för sent, inte bara för Sverige, utan för hela västvärlden inklusive USA, att vända 180 grader.

Nedrustning och kärnvapenfritt Norden 1981-82. Ansökan till NATO 2023; Vad hände?

Publicerad: 1 juli 2023 7:16 e m
Uppdaterad: 9 juni 2024

1981/82:527
Olof Palme m.fl.
Internationell nedrustning

Partimotionerna behandlade nedrustningsfrågorna under följande perioder:

1977/78: Motion 423
1978/79: Motion 588
1979/80: Motion 1130
1980/81: Motion 1202

Utrikesutskottet var positivt inställt till en aktiv svensk politik för att främja nedrustningsträvandena enligt sina betänkanden:

1977/78: Betänkande 12
1978/79: Betänkande 4
1979/80: Betänkande 22
1980/81: Betänkande 26

Trots detta avvisades flera av de konkreta motionsförslagen. Motionerna bidrog dock till att Sverige spelade en framträdande roll vid förhandlingarna om en europeisk nedrustningskonferens och bjöd in till att hålla en sådan konferens i Stockholm. De ökade också regeringens energi i debatten om en kärnvapenfri zon i Norden och gav mer långsiktig inriktning på förberedelserna för internationella förhandlingar. Resurserna för utredningsverksamheten, främst via FOA, kunde också upprätthållas på en acceptabel nivå.

Tyvärr fick man inte stöd för yrkanden om en fastare organisation och mer långsiktig inriktning av de svenska insatserna vid internationella förhandlingar, särskilt i europeiska nedrustningsfrågor. Det var heller inte möjligt att förhindra en minskning av anslaget till SIPRI:s verksamhet, vilket allvarligt försvagade institutets forskningsresurser. Förslagen om att avsätta en del av militärutgifterna för information i nedrustningsfrågor inom folkrörelserna avvisades också av riksdagen.

Säga vad man vill om Olof Palme (S), så var han en visionär, som såg vad som skulle komma, till skillnad från dagens socialdemokratiska ledare som genomgående hävdar, i alla sammanhang: Vi såg det inte komma!

Den reviderade motionen. Läs hela artikeln hä r
Originaldokumentet: h ttps://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/internationell-nedrustning_g502527/