Debatten om Militär Hjälp mot Gängvåld: En Kontroversiell Väg Framåt

Artikel: S.Kling

Det har höjts röster från det svenska Socialdemokratiska partiet och dess partiledare, Magdalena Andersson, om att sätta in militär hjälp med syftet att bistå den polisiära myndigheten med att stävja det eskalerande gängvåldet. Under en längre tid har allvarliga sprängdåd och skjutvåld förekommit där oskyldiga medborgare dödas och skadas.

Frågan som uppstår är om det är den rätta metoden att använda militära insatser. Det kan med stor tveksamhet anses vara försvarligt att använda militär hjälp, möjligtvis som en tillfällig akut åtgärd för att stävja exempelvis våldsamma upplopp som hotar den allmänna samhällsordningen.

Sverige har historiskt varit helt emot att ta hjälp från militären sedan Ådalskravallerna 1931, då militären kallades in av dåvarande regering för att stävja en demonstration som urartade till upplopp, där fem personer skadades och fem dog. Det kan, med tanke på detta, verka högst märkligt att en socialdemokratisk minister nu väcker frågan om att använda militär hjälp, särskilt när den egna arbetarrörelsen drabbades så hårt av militära insatser.

Det finns därför en oro att liknande händelser skulle kunna upprepas. Dagens våldsbrott, som utmärker sig i samhället idag genom sprängningar och skjutningar, är helt hänsynslösa och oförutsägbara. En relevant fråga att ställa är vad militären skulle kunna bidra med utöver de resurser som redan finns inom polisen.

Hur man ska lösa den här situationen, om det ens är möjligt, är en ytterst svår och komplex fråga. Regeringen står handfallen inför situationen.

Redaktionell artikel