Det Historielösa Narrativet Bygger På Lögner och Historieförfalskning

Artikel Redaktör: S. Kling

DEL 1 – Hur Väst bygger fiendebilder

Inledning:

Stormakter har genom historien behövt konstruera fiendebilder för att rättfärdiga sin politik och sitt agerande på den globala arenan. I modern tid har USA och EU använt Ryssland som den primära geopolitiska fienden. Detta har tjänat flera syften: att hålla ihop NATO, rättfärdiga militär upprustning och säkerställa Västs globala inflytande.

Historiska exempel:

1947 – Kalla kriget börjar Efter andra världskriget cementerades en ny geopolitisk verklighet. USA lanserade Trumandoktrinen, där Sovjetunionen framställdes som det största hotet mot den fria världen. Detta lade grunden för det kalla kriget, där USA byggde upp en omfattande militär och ekonomisk strategi för att bekämpa sovjetiskt inflytande.

1990-talet – Sovjets fall och Ryssland som fortsatt fiende Trots att Sovjetunionen kollapsade och det kommunistiska systemet föll, upphörde inte fiendebilden. Istället flyttade USA sitt fokus från ideologi till geopolitik. NATO expanderade och Ryssland betraktades nu som en ”latent fiende”, en potentiell framtida motståndare vars makt behövde begränsas.

2020-talet – Ryssland som globalt hot Idag har narrativet om Ryssland som en aggressiv och oberäknelig aktör intensifierats. USA och EU målar upp bilden av Ryssland som en revisionistisk stormakt, trots att det i realiteten är en reaktion på decennier av NATO:s expansion och Västligt inflytande i regioner nära Rysslands gränser.

Medias roll i fiendebilden:

Den västerländska mediebilden av Ryssland är i hög grad formad av politiska och ekonomiska intressen. Västmedier spelar en nyckelroll i att förstärka bilden av Ryssland som hotfullt och oförutsägbart.

• Selektiv rapportering:
  • Ryska militära interventioner framställs som illegitima och aggressiva, medan västerländska interventioner i exempelvis Irak, Libyen och Syrien sällan problematiseras på samma sätt.
  • Västmedier förmedlar inte alternativa perspektiv från ryska analytiker eller officiella ryska källor.
• Demonisering av ryska ledare:
  • Vladimir Putin beskrivs ofta som en ”diktator”, ”imperialist” eller ”krigshetsare” i västerländsk press, utan nyanserade analyser av Rysslands utrikespolitiska strategi eller historiska motiv.
• Censur av ryska medier:
  • Ryska nyhetskanaler som RT och Sputnik har blockerats i flera västländer.
  • Sociala medier begränsar spridningen av ryskt innehåll, vilket gör att västliga befolkningar får en ensidig bild av konflikten.

Sammanfattning:

Fiendebilden av Ryssland har byggts upp genom decennier av västerländsk politik, militär expansion och medieretorik. Narrativet har förändrats i takt med geopolitiska förändringar, men syftet har alltid varit detsamma: att säkerställa Västs maktposition och mobilisera stöd för militära och ekonomiska strategier som tjänar amerikanska och europeiska intressen. Detta har lett till en alltmer polariserad värld, där diplomatiska lösningar blir svårare och konflikter riskerar att eskalera.