Från timid Tobias till krigisk gudinna – Sveriges diplomatiska helomvändning
Satir: S. Kling
Sverige har genomgått en diplomatisk mutation av sällan skådat slag. Vi har gått från Tobias Billström – en mumlande karriärbyråkrat som knappt lämnade avtryck i tapeten – till Maria Malmer Stenergard, en utrikesminister som låter mer som en krigsherre än en diplomat.
Det är som om någon vridit upp volymen från viskande diplomati till fullfjädrad krigsretorik över en natt. Ena dagen har vi en grå tjänsteman med noll karisma, nästa dag har vi en krigisk valkyria som ser Sverige som en geopolitisk stormakt.
Tobias Billström – karriärbyråkratens mästare
Billström var det yttersta exemplet på en svensk karriärpolitiker som bara ”finns där”. Han kunde säga de mest drastiska saker i monotont tonläge så att folk knappt märkte att han existerade. Han hade en förmåga att:
- Framföra historiska förändringar i utrikespolitiken som om han läste väderleksrapporten.
- Låta totalt likgiltig inför frågor om Sveriges framtid och ändå få fortsätta utan att någon protesterade.
- Vara osynlig i en tid då Sveriges diplomati behövde starka röster.
Men så kom förändringen. Och med den – BOOM! Sverige gick från neutral mumlande tristess till en aggressiv krigspolitik på rekordtid.
Maria Malmer Stenergard – från integrationsminister till krigsminister
När Marias namn dök upp som ny utrikesminister, trodde nog många att hon skulle hålla en försiktig linje. Men nej, hon gick från 0 till 100 på en sekund.
Nu låter hon som om hon personligen vill leda trupperna vid frontlinjen. Retoriken är skarpare än en stridsyxas egg:
- Sverige står i en långvarig konfrontation med Ryssland.
- Vi måste öka trycket på fienden!
- Vi ska motverka Rysslands förmåga att skada oss!
Helt plötsligt har vi en utrikesminister som låter som om hon pratar för Pentagon och inte för Sverige.
Från diplomatisk försiktighet till full NATO-propaganda
Sverige brukade föra en balanserad utrikespolitik. Nu verkar vi ha klivit rätt in i stormaktsspelet utan att ens ha musklerna för det. Och vi har en minister som pratar som om vi hade världens mäktigaste armé bakom oss.
Svenska folket? De verkar knappt ha hunnit med svängningen. Ena dagen är vi försiktiga och alliansfria, nästa dag är vi en del av NATO:s offensiva linje.
Och det största skämtet? Folket fick aldrig ens en chans att säga sitt.
Vad händer härnäst?
Nu när Sverige har gjort sin helomvändning och blivit en del av det militära spelet, vad kan vi förvänta oss?
- Militäruniform på utrikesministerns presskonferenser?
- Svenska soldater i Ukraina?
- Ett ”förebyggande angrepp” mot någon vi ännu inte anser vara ett hot?
Sverige har gått från försiktig balansgång till att leka stormakt. Och det har skett utan debatt, utan reflektion, och framför allt – utan någon egentlig plan.
Och så har vi vår nya utrikesminister, den krigiska gudinnan, redo att kasta oss in i stormakternas spel.
Frågan är bara: har någon ens berättat för svenska folket vad vi har gett oss in i?
