Fred genom krig – EU:s väg till total kontroll

Artikel av: Globalismens Maktelit / S. Kling

EU:s mask har fallit. Det som en gång marknadsfördes som ett fredsprojekt har blivit ett redskap för kontroll, skuld och militär expansion. Den här artikeln skär igenom dimridåerna – och avslöjar vad som egentligen pågår.

Minns du när EU kallades ett ”fredsprojekt”? En naiv lögn från början, men nu har masken trillat av helt. Istället för klimatåtgärder, solidaritet eller mänskliga rättigheter, är det nu upplåning och upprustning som gäller. Det handlar inte om att bygga ett tryggt Europa. Det handlar om att cementera kontrollen över medlemsstaterna, så att ingen kan lämna systemet utan att få hela korthuset över sig.

Tysklands Merz, tidigare VD för BlackRock, har efter sin kanslerinstallation backat från tidigare löften om att inte belasta tysk ekonomi med mer skuld. Istället har han manövrerat fram lagändringar som möjliggör massiv upplåning för militär upprustning. Men det är inte bara Tyskland som ska låna. Det är hela EU som ska in i skuld tillsammans. Gemensam militär, gemensamma åtaganden, gemensam nota. Ett klockrent recept för inlåsning genom beroende.

Och vem står redo att axla rollen som Europas nya krigsherre? Jo, Kaja Kallas, ny EU-utrikeschef. En kvinna som går till historien som en av de mest krigsivriga figurerna i europeisk toppolitik. Med henne som diplomatisk företrädare får Borrell framstå som Mahatma Gandhi.

Allt detta sker medan det pågår förhandlingar om fred mellan Ryssland och Ukraina, med Trump och delar av USA som mäklare. Men vad gör EU? Saboterar. Trummar på med vapen, skuldpaket och krigsretorik. För en fred skulle innebära att deras plan för militär integration och kontroll går upp i rök.

Det EU nu sysslar med är inget annat än imperiebygge 2.0. Ett nytt NATO diskuteras – utan USA. Man viskar om Frankrike som Europas ”kärnvapenparaply”. Men vem ska trycka på knappen? Macron? Kallas? Ursula? Eller en anonym EU-kommitté? För varje åtgärd förlorar medlemsländerna suveränitet, inflytande och frihet.

EU har blivit ett fängelse utan dörrar. Ett kontrollsystem som byggs med skuld som murbruk och vapen som vakttorn. Och medan folk tittar åt andra hållet, piskas vi längre in i en union där exit inte längre är ett alternativ.

Det här är inte längre ett samarbete. Det är ett övertagande. Och det sker mitt framför ögonen på oss alla.

Vad leder det till på lång sikt?

Vi riskerar att stå med en generation unga europeer som aldrig upplevt verklig nationell självständighet. En kontinent styrd av en elit utan folkligt mandat, befolkad av medborgare utan makt över sin framtid. Krig och hot används som murbräcka för att få oss att acceptera det otänkbara.

Men det är inte för sent att tänka själv. Att se igenom narrativet. Att fråga sig:

– Om detta verkligen handlar om vårt skydd – varför får vi aldrig välja?

– Om detta verkligen handlar om fred – varför görs allt för att hindra den?

Sanningen är: det behövs inte fler vapen. Det behövs fler vakna medborgare.