Glidningen från ursprunget i den regelbaserade världsordningen (RBIO)

ByRedaktionen S.Kling

Analys över tid: S. Kling

Glidningen från ursprunget i den regelbaserade världsordningen (RBIO) och Leo Strauss filosofi mot en mer toppstyrd och kontrollerad struktur kan spåras till flera avgörande skeden i modern historia. Ursprungligen byggde RBIO på tanken om samarbete och regler för att säkerställa global fred och stabilitet. Men under årtiondena har detta utvecklats till en struktur där överstatliga institutioner, ekonomiska eliter och teknokrater fått oproportionerligt stort inflytande. Här är några nyckelögonblick och faktorer som bidrog till denna glidning:

1. Kalla krigets slut och unipolär dominans (1990-talet)

Efter Sovjetunionens fall 1991 förlorade RBIO sin primära motståndare. USA och dess allierade blev ensamma dominerande aktörer på den globala scenen. Denna unipolära värld gav USA och dess partner möjlighet att utöva makt nästan oinskränkt, och med det kom en växande tendens till toppstyrning.

  • NATO:s expansion: Istället för att upplösas eller stagnera började NATO expandera österut, vilket vissa länder såg som en provokation. Detta förstärkte bilden av ett västvärldens projekt snarare än en universell världsordning.
  • Handelsavtal och ekonomisk kontroll: Organisationer som WTO och IMF blev alltmer verktyg för att pressa fram västcentrerade ekonomiska agendor, snarare än att agera som neutrala institutioner.

2. Globaliseringens boom (1990-2000-talet)

Globaliseringen accelererade efter kalla kriget och medförde både ekonomisk tillväxt och ökad ojämlikhet. Multinationella företag och finansiella aktörer blev allt mäktigare och skapade en ”ekonomisk elit” som kunde påverka politik och beslutsfattande.

  • Framväxten av WEF (World Economic Forum): WEF positionerade sig som en arena där politiska ledare och företagsledare kunde mötas. Det fungerade som en katalysator för idéer om ”global styrning”, men också som en plattform för att centralisera makt hos teknokrater och den ekonomiska eliten.
  • Privatisering och avreglering: För att ”modernisera” ekonomier genomfördes omfattande privatiseringar och avregleringar, vilket försvagade staters roll och stärkte företagens makt.

3. ”Kriget mot terror” och ökad säkerhetskontroll (2001)

Terrorattackerna den 11 september 2001 markerade ett skifte mot en mer säkerhetsorienterad världsordning. Staten började betona behovet av säkerhet över frihet och integritet, vilket skapade en glidning mot övervakning och censur.

  • Patriot Act i USA: Införde omfattande övervakningsåtgärder och gav staten större makt att kontrollera kommunikation.
  • Globala övervakningsnätverk: Program som PRISM och Five Eyes visade hur teknologin användes för att bevaka både medborgare och regeringar världen över.
  • Censur som skyddsmekanism: Narrativ om nationell säkerhet och kampen mot desinformation användes för att legitimera censur och begränsa yttrandefrihet.

4. Teknologins roll och sociala medier (2010-talet)

Digitaliseringen och sociala mediers framväxt har förändrat maktfördelningen. Plattformar som Facebook, Twitter och Google har blivit centrala i att forma opinioner, men också i att kontrollera vad som anses vara ”tillåten” information.

  • Desinformation och kontroll: Begrepp som ”fake news” användes både för att bekämpa desinformation och för att legitimera censur.
  • Teknologisk elitism: Tech-jättar har blivit en ny form av maktkoncentration, där få aktörer styr informationsflöden och kan påverka både politik och samhälle.

5. Pandemin som katalysator (2020-talet)

Covid-19-pandemin accelererade trenderna mot centralisering och kontroll. Många regeringar använde pandemin som en ursäkt för att införa drastiska åtgärder, inklusive begränsningar av rörelsefrihet och yttrandefrihet.

  • Regler och vaccinpass: Dessa åtgärder sågs av vissa som nödvändiga, men också som verktyg för att testa gränserna för statens makt över individen.
  • Teknologisk övervakning: Spårningsappar och digitala identiteter blev nya instrument för övervakning.

Slutsats: När hände glidningen?

Den gradvisa förskjutningen började redan under kalla kriget men intensifierades efter dess slut. Med unipolär dominans, globaliseringens expansion, teknologins framväxt och pandemin har toppstyrningen blivit mer påtaglig. Det ursprungliga målet med RBIO – samarbete och stabilitet – verkar ha ersatts av en agenda som gynnar en liten elit på bekostnad av individens frihet.

Idag står vi vid en brytpunkt där misstron mot detta system växer globalt. Frågan är inte bara hur vi hamnade här, utan om vi kan hitta en väg tillbaka till en mer balanserad och inkluderande ordning.