Har Iran Kapacitet att Utföra Operationer Utanför Sin Region?

Artikelns bakgrund bygger på Aftonbladets artikel: Iran använder svenska kriminella nätverk för att utföra dåd i Sverige.

”Irankännaren Rouzbeh Parsi menar att Irans rekrytering av kriminella i andra länder indikerar en svaghet och brist på kapacitet att utföra dåd utanför sin egen region.”

Låt oss analysera ovanstående påstående

Nyligen gjorde Rouzbeh Parsi, programchef vid Utrikespolitiska institutets Mellanöstern- och Nordafrikaprogram, ett uttalande om Irans kapacitet att utföra operationer utanför sin egen region. Parsi hävdade att Iran har dåligt med resurser för att utföra sådana dåd och att landet inte har samma kapacitet som andra länder. Han nämnde specifikt att Iran använder sig av gängkriminella som proxystyrka och att detta är ett tecken på landets svaghet. Detta påstående har väckt frågor och fått oss att undersöka om det verkligen stämmer.

Strategisk Användning av Proxystyrkor

En viktig aspekt av Irans utrikes- och säkerhetspolitik är dess strategiska användning av proxystyrkor. Iran har konsekvent använt proxystyrkor för att projicera makt och inflytande i regionen och utanför. Genom att stödja grupper som Hezbollah i Libanon, Houthi-rebellerna i Jemen, och olika milisgrupper i Irak och Syrien, har Iran visat sin kapacitet att genomföra operationer långt utanför sina gränser.

Användning av Gängkriminella

Påståendet att Iran använder sig av gängkriminella som proxystyrkor kräver ytterligare granskning:

Bevis och trovärdighet: Det finns begränsade offentliga bevis som direkt stödjer påståendet att Iran systematiskt använder gängkriminella för operationer utomlands. Det är viktigt att undersöka källorna och trovärdigheten hos sådana påståenden.
Motiv och metod: Att använda gängkriminella kan vara en del av en strategi för att genomföra operationer där förnekbarhet är avgörande. Gängkriminella kan utföra specifika uppdrag som kräver lokalkännedom och en viss typ av operativ skicklighet.

Är Användningen av Gängkriminella ett Tecken på Svaghet?

Parsi argumenterar att användningen av gängkriminellas nätverk och organisationer visar på Irans svaghet, men detta kan analyseras ur olika perspektiv:

Pragmatism och Anpassningsbarhet: Att använda gängkriminella kan ses som ett pragmatiskt val, där Iran utnyttjar tillgängliga resurser och nätverk för att uppnå sina mål. Detta kan tyda på en hög grad av anpassningsbarhet snarare än svaghet.
Förnekbarhet och Flexibilitet: Gängkriminella kan erbjuda hög förnekbarhet och flexibilitet i operationer, vilket är en strategisk fördel snarare än en svaghet. Det möjliggör utförandet av känsliga uppdrag utan att direkt koppla Iran till handlingarna.

Fördelar med Proxystyrkor

Användningen av proxystyrkor, inklusive potentiellt gängkriminella, ger Iran flera fördelar:

Förnekbarhet: Iran kan genomföra operationer utan att direkt kopplas till dem, vilket minskar risken för internationella sanktioner eller militär motåtgärd.
Minskad risk för iranska soldater: Genom att använda lokala milisgrupper eller gäng minskar risken för egna truppförluster.
Lågkostnadsstrategi: Stöd till proxystyrkor är ofta billigare än fullskaliga militära operationer med egna styrkor.
Regional maktprojektion: Iran kan utöva inflytande i regioner där de annars inte skulle ha en stark närvaro.
Destabilisering av motståndare: Proxystyrkor kan användas för att destabilisera Irans motståndare och skapa en mer gynnsam strategisk miljö.

Empiriska Bevis på Irans Kapacitet

Det finns flera exempel på Irans förmåga att utföra operationer utanför sin region. I Europa har det funnits rapporter om iranska attentatplaner och underrättelseverksamhet. 2018 arresterades en iransk diplomat i Tyskland för att ha planerat ett bombattentat mot en exil-iransk grupp i Frankrike. Dessutom har Iran etablerat förbindelser med vissa latinamerikanska länder och organisationer, vilket visar på en vilja och förmåga att projicera inflytande långt bortom Mellanöstern.

Jämförelse med Andra Länder

Medan Iran kanske inte har samma konventionella militära eller ekonomiska kapacitet som stormakter som USA eller Ryssland, har de visat sig vara mycket effektiva inom asymmetrisk krigföring och underrättelseoperationer. Deras strategi att använda proxystyrkor och asymmetriska metoder har gjort dem till en betydande aktör på den internationella scenen.

Slutsats

Rouzbeh Parsis påstående om att Iran saknar resurser för att utföra operationer utanför sin region är förenklat och missvisande. Iran har bevisat sin kapacitet att genomföra komplexa och effektiva operationer internationellt, både direkt och genom sina proxystyrkor. Användningen av gängkriminella kan vara en del av en pragmatisk strategi snarare än ett tecken på svaghet. Det är viktigt att granska sådana uttalanden kritiskt och beakta de strategiska metoder som Iran använder för att uppnå sina mål. En djupare analys visar att Iran inte bara har kapacitet, utan också en välutvecklad strategi för att projicera sitt inflytande globalt.

Denna analys belyser komplexiteten i Irans säkerhetsstrategi och betonar vikten av att kritiskt granska expertutlåtanden för att få en mer nyanserad bild av verkligheten.