Har Sverige en egen grundlag värd namnet?

Artikel av: Globalismens Maktelit / S. Kling

Grundlagen som illusion vs verklighet

Jag har länge utgått från att Sveriges grundlag är en stabil garant för vårt demokratiska system. Att den fungerar som en sköld mot maktmissbruk och politiska nycker. Men när jag ser hur den hanteras i praktiken, inser jag att den snarare fungerar som en illusion än en verklig skyddsmekanism. Vi talar om grundlagen som om den vore orubblig – men samtidigt låter vi EU-rätten gå före. Vi röstar vart fjärde år, men våra politiker verkar inte vara beroende av vårt stöd, eftersom besluten ändå fattas på överstatlig nivå. Frågan jag ställer mig är: Finns det någon verklig substans i den svenska grundlagen, eller är den bara en kuliss för att upprätthålla en fasad av demokrati?

Grundlagens funktion – skydd eller kuliss?

Grundlagens syfte är att:

Vara stabil och svår att ändra.
Skydda medborgarnas fri- och rättigheter.
Fungera som en barriär mot politiskt maktmissbruk.
Säkerställa att demokratin inte urholkas.

Men vad betyder det när Sveriges ledande politiker använder ”EU-lagar gäller” som en universell ursäkt för alla beslut? Då förlorar grundlagen sin mening, och demokratin blir reducerad till en skenprocess där folket bara bekräftar status quo vart fjärde år.

När EU går före svensk grundlag

Sedan 2010 har EU-rätten officiellt företräde över svensk lagstiftning, inklusive grundlagen (regeringsformen 10 kap. 6 §). Det innebär att:

EU-lagar kan övertrumfa svenska grundlagar utan att Sverige nödvändigtvis har någon möjlighet att stoppa det.
Svenska domstolar måste följa EU-rättens tolkning även om det strider mot svensk rättstradition.
Regering och riksdag kan skylla på EU för beslut som de själva aldrig skulle våga ta initiativ till.

Detta innebär att Sverige i praktiken inte har en självständig grundlag, utan en lagstiftning som kan förändras av överstatliga beslut utan att folket har något direkt inflytande.

Konkreta exempel – när Sverige gett upp sitt grundlagsskydd

Energipolitiken – Sverige accepterade EU:s energipaket, vilket ledde till kraftigt höjda elpriser och försämrad försörjningstrygghet. Trots detta försökte inte riksdagen stoppa beslutet, trots att det drabbade svenska hushåll och företag.
EU:s migrationspakt – Sverige har accepterat kvotsystem och andra EU-beslut om migration utan folkomröstning, trots att detta påverkar landets demografi och välfärdssystem på lång sikt.
Tryck- och yttrandefriheten – Diskussioner om att inskränka tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen sker ofta med hänvisning till EU-direktiv om ”desinformation” och ”hat och hot”.

Politikens teater – demokrati utan verkligt inflytande

Var fjärde år går svenska folket till val. Vi röstar och förväntas tro att vi genom denna handling påverkar landets utveckling. Men om EU har det avgörande inflytandet, vad spelar det då för roll?

Riksdagens roll blir symbolisk – de implementerar EU-direktiv snarare än att lagstifta utifrån folkets vilja.
Politikerna blir administratörer av EU:s agenda snarare än beslutsfattare.
Folkomröstningar kring EU-frågor undviks – för att hålla illusionen av nationellt självbestämmande intakt.

Demokratin är i så fall reducerad till ett jippo där vi vart fjärde år förväntas bekräfta systemet – men där vårt verkliga inflytande är minimalt.

Vad måste göras för att återupprätta en fungerande grundlag?

Om vi ska ha en grundlag värd namnet, måste den skyddas från yttre påverkan och garantera Sveriges suveränitet.

Inför en folkomröstningsklausul för alla grundlagsändringar relaterade till EU.
Begränsa möjligheten att förändra grundlagen utan kvalificerad majoritet och bred folklig förankring.
Tydliggör i regeringsformen att vissa delar av grundlagen inte får förändras av överstatliga beslut.
Stärk folkets inflytande över EU-frågor genom bindande folkomröstningar vid större förändringar.

Slutsats: Är grundlagen folkets skydd – eller maktens verktyg?

Sverige behöver antingen en riktig grundlag som garanterar självbestämmande, eller så måste vi erkänna att vi i praktiken inte längre har en nationell konstitution.

Så länge politiker kan avfärda varje kritisk fråga med ”EU-lagar gäller”, har vi förlorat det verkliga skyddet för vår demokrati. Och så länge våra val enbart fungerar som en ceremoni för att bekräfta en redan bestämd agenda, så är vårt politiska system en kuliss – inte en verklig demokrati.

Hur länge kan vi fortsätta låtsas att vi har en egen grundlag – innan vi erkänner att vi blivit en underordnad region i EU?