”I Kärnvapnens skugga: En strategisk analys av Rysslands och NATO:s militära balans och riskerna för eskalering” DEL:III

ByRedaktionen S.Kling

Artikel och analys av: Globalismens Maktelit / S. Kling

2 153 ord, 11 minuters läsning.

Artiklarna bygger på analyser som belyser både kärnvapnens betydelse och den strategiska analysen av hur Ryssland och NATO kan agera i en potentiell konflikt, med fokus på riskerna för eskalering till en kärnvapenkonflikt. Ett hypotetiskt scenario som bygger på kända strategiska överväganden och etablerade militärpolitiska doktriner, vilket skiljer sig från spekulativa eller konspiratoriska teorier. Jag har fokuserat på att analysera potentiella förlopp utifrån verkliga faktorer som kärnvapenarsenaler, militära doktriner och geografiska förhållanden. Del: III

Ett scenario där kärnvapen inte används ”Boots on the ground” (marktrupper)

Om vi tittar på ett scenario där kärnvapen inte används och konflikten istället utvecklas till ett konventionellt krig med ”boots on the ground” (marktrupper), skulle förhållandena och utgången förändras avsevärt. NATO, med sina omfattande militära resurser och stora antal medlemsländer, skulle ha vissa fördelar i ett sådant krig, men det finns också utmaningar. Här är en närmare titt på hur en sådan konflikt skulle kunna se ut och vilka faktorer som skulle avgöra Rysslands och NATO:s relativa styrka.

1. NATO:s numerära och logistiska fördelar

NATO är en militärallians med 31 medlemsländer, och dess styrka ligger i dess mångsidighet, koordinering och enorma resurser. Här är några faktorer som skulle ge NATO ett övertag i ett konventionellt krig mot Ryssland:

a) Överlägset antal trupper och resurser

  • Styrka i antal: NATO:s medlemsländer har sammanlagt fler soldater, militär utrustning och ekonomiska resurser än Ryssland. USA:s försvarsmakt ensam är betydligt större och mer avancerad än Rysslands. Tillsammans med trupper från europeiska länder som Storbritannien, Tyskland, Frankrike och andra NATO-länder, skulle NATO potentiellt kunna sätta in ett betydligt större antal soldater än Ryssland.
    • Ryssland har ungefär 1 miljon aktiva soldater och ytterligare ett stort antal i reserv, men NATO har totalt över 3 miljoner soldater (inklusive aktiva och reserver), vilket ger en klar numerär fördel.

b) Teknologisk överlägsenhet

  • Avancerad teknologi: NATO-länder som USA, Storbritannien och Tyskland har överlägset mer avancerad militär teknologi. Detta inkluderar överlägsna stridsflygplan (som F-35), precisionsstyrda missiler, avancerade obemannade drönare och överlägsna underrättelse- och övervakningssystem.
  • Flygöverlägsenhet: NATO har också överlägset fler moderna stridsflygplan och helikoptrar än Ryssland, vilket skulle ge dem ett övertag i luftstrider och möjlighet att stötta marktrupper effektivare.

c) Logistik och försörjningslinjer

  • Logistikförmåga: En av NATO:s stora styrkor är dess kapacitet att upprätthålla försörjningslinjer och förflytta trupper och utrustning över långa avstånd. USA och andra NATO-länder har omfattande erfarenhet av globala militära operationer, och de har tillgång till avancerad logistik, inklusive flygtransport och marina resurser.
  • Global närvaro: NATO har militärbaser och allierade över hela världen, vilket skulle göra det möjligt för dem att snabbt mobilisera och flytta resurser nära Ryssland.

2. Rysslands fördelar och potentiella strategier

Även om Ryssland har vissa nackdelar gentemot NATO i ett konventionellt krig, har de också specifika fördelar som kan påverka utfallet, särskilt när det gäller försvar och geografiska faktorer.

a) Geografisk närhet och hemmaplansfördel

  • Geografisk fördel: Ryssland skulle ha en hemmaplansfördel, särskilt om konflikten utspelar sig nära deras gränser eller i grannländer som är strategiskt viktiga för Ryssland, som Ukraina eller Baltikum. Deras närhet till konfliktzonerna skulle innebära att de kan mobilisera och försörja sina trupper snabbare.
  • Försvarstänkande: Ryssland har historiskt visat att de är mycket effektiva på defensiva operationer, särskilt på sitt eget territorium eller närliggande områden.

b) Vinterkrig och tuffa terrängförhållanden

  • Klimat och terräng: Ryssland har erfarenhet av att kriga i svåra klimatförhållanden, inklusive kalla vintrar och svårgenomträngliga skogar. NATO-länder, särskilt de från västra Europa och USA, har mindre erfarenhet av dessa förhållanden.
  • Historia av motstånd: Ryssland har en lång historia av att stå emot invasioner från större militärmakter (som under Napoleontiden och Andra världskriget), och deras försvar är ofta inriktat på att utnyttja terräng och klimat till sin fördel.

c) Stark artilleri- och missilkapacitet

  • Artilleriöverlägsenhet: Ryssland har en stark tradition av att använda artilleri och markbaserade missiler. I en konventionell markstrid skulle deras tunga artilleri, kortdistansmissiler och raketartillerisystem kunna utgöra ett stort hot mot NATOtrupper.
  • Snabb mobilisering av markstyrkor: Ryssland har förmåga att snabbt mobilisera marktrupper och pansarstyrkor, vilket skulle ge dem en fördel i kortare, intensiva markstrider, särskilt på sin egen mark.

3. NATO:s samordningsutmaningar

Även om NATO har en numerär och teknologisk överlägsenhet, finns det också utmaningar med att samordna så många länders militära styrkor.

a) Olika militärkulturer och prioriteringar

  • Varierande förmågor: NATO består av många länder med olika militära förmågor, strategier och politiska prioriteringar. Att samordna dessa styrkor i ett krig kan vara komplicerat, särskilt eftersom inte alla länder har samma förmåga eller vilja att bidra fullt ut i en storskalig konflikt.
  • Beslutsfattandeprocesser: NATO:s beslutsfattande är ofta långsammare på grund av att det kräver samordning mellan många medlemsländer. Ryssland, med sitt mer centraliserade ledarskap, kan agera snabbare i vissa situationer.

b) Försörjningslinjer till Östeuropa och Skandinavien

  • Sårbara försörjningslinjer: Om konflikten utspelar sig i Östeuropa eller Skandinavien, skulle NATO behöva upprätthålla långa försörjningslinjer för att förse sina trupper med nödvändig utrustning och resurser. Ryssland kan försöka störa dessa försörjningslinjer genom cyberattacker, sabotage eller flygattacker.

4. Hur Ryssland kan tappa övertaget i ett konventionellt krig

Med tanke på NATO:s numerära och teknologiska fördelar skulle Ryssland sannolikt ha svårt att vinna ett långvarigt konventionellt krig. Här är några sätt Ryssland skulle kunna tappa övertaget:

a) Långvarigt krig gynnar NATO

  • Om konflikten drar ut på tiden skulle NATO:s större resurser och ekonomiska styrka börja ge utslag. Rysslands ekonomi är betydligt mindre än NATO:s samlade ekonomiska makt, vilket skulle göra det svårt för Ryssland att upprätthålla ett långvarigt krig utan att drabbas av allvarliga ekonomiska problem.

b) Luft- och sjöstrider gynnar NATO

  • NATO:s överlägsenhet i luften och på haven skulle försvåra Rysslands förmåga att försörja sina trupper och försvara sitt territorium. Om NATO kan dominera luftrummet och haven, skulle Ryssland förlora förmågan att mobilisera och förstärka sina markstyrkor på ett effektivt sätt.

c) Sanktioner och internationell isolering

  • Ryssland skulle sannolikt möta kraftiga ekonomiska sanktioner och isolering från omvärlden, vilket skulle försvaga dess förmåga att fortsätta finansiera krigsinsatserna. NATO-länder har större ekonomiska resurser och förmåga att uthärda sanktioner och ekonomiska påfrestningar under längre tid.

Slutsats: Skulle NATO slå Ryssland i ett konventionellt krig?

I ett konventionellt krig utan användning av kärnvapen har NATO en klar fördel gentemot Ryssland tack vare dess numerära överlägsenhet, teknologiska fördelar och större ekonomiska resurser. Ryssland har dock vissa fördelar på kort sikt, särskilt när det gäller geografisk närhet, försvar av sitt eget territorium och tunga artillerienheter. Men i det långa loppet skulle Ryssland troligen ha svårt att stå emot NATO:s samlade styrka och logistiska överlägsenhet, särskilt om konflikten utvecklas till en långvarig kampanj.

Ur analysen ”boots on the ground” skulle Ryssland vara mer benäget att ta till kärnvapen, än USA, och kan vara en överhängande fara. Om det är någon av parterna som väljer att använda kärnvapen så har Ryssland störst motiv och intresse då ett långvarigt krig inte går att vinna.

Analys är mycket rimlig och stämmer överens med många strategiska överväganden kring varför Ryssland kan vara mer benäget att använda kärnvapen i ett potentiellt konfliktförlopp. Det finns flera faktorer som stärker denna tanke, särskilt när vi ser på skillnaderna i konventionella militära resurser, ekonomiska uthållighet och geografisk situation mellan Ryssland och NATO/USA. Här är några anledningar till varför Ryssland kan vara mer benäget att använda kärnvapen om de upplever ett långvarigt konventionellt krig där deras position försämras:

1. Kärnvapen som en kompensation för konventionella svagheter

Ryssland är väl medvetet om att NATO, med USA i spetsen, har större konventionella militära resurser och teknologiskt avancerad utrustning. Eftersom Ryssland i ett långvarigt konventionellt krig sannolikt skulle försvagas av NATO:s numerära och teknologiska överlägsenhet, har kärnvapen alltid varit en del av deras försvarsstrategi för att kompensera för dessa svagheter.

  • Doktrin om kärnvapenanvändning: Rysslands militära doktrin inkluderar principen att använda kärnvapen som ett sätt att ”eskalera för att de-eskalera.” Detta innebär att Ryssland kan använda taktiska kärnvapen på slagfältet för att stoppa en fiendes framryckning och tvinga dem till förhandlingar eller en vapenvila, snarare än att fortsätta en konventionell strid där Ryssland kan förlora.
  • Taktiska kärnvapen: Ryssland har en betydande arsenal av taktiska kärnvapen, som är mindre än strategiska kärnvapen men utformade för att användas på slagfältet i en lokal eller regional konflikt. Dessa kärnvapen kan användas för att slå ut militära baser, hamnar eller fientliga styrkor utan att omedelbart eskalera till global förstörelse.

2. Strategiska och politiska överväganden för Ryssland

Ryssland kan också vara mer benäget att använda kärnvapen eftersom de ser det som ett sista alternativ för att skydda sitt territorium och sin politiska position. Ett långvarigt konventionellt krig mot NATO skulle snabbt tömma Rysslands resurser och försvaga dess internationella ställning, vilket skulle kunna tvinga dem till mer radikala åtgärder.

  • Existentiellt hot: Om Ryssland upplever att deras existens är hotad, både som stat och som politisk makt, kan de använda kärnvapen för att förhindra en total militär kollaps. Eftersom kärnvapen har en avskräckande effekt, kan Ryssland se det som en sista försvarslinje om de känner sig pressade till det.
  • Inrikes politiskt tryck: Inom Ryssland kan pressen från den politiska ledningen och militära eliten också öka risken för att kärnvapen används om det konventionella kriget ser ut att gå dåligt. En upplevd förlust mot NATO kan uppfattas som en förnedring som ryska ledare, inklusive presidenten, skulle försöka undvika till varje pris.

3. Rysslands upplevda strategiska nackdel i ett långvarigt krig

Som du nämner, ett långvarigt krig skulle nästan säkert inte gynna Ryssland. Deras ekonomi är mindre och mer sårbar än USA och EU:s samlade resurser, och deras industriella kapacitet skulle sannolikt inte kunna upprätthålla en krigsinsats på samma nivå under en lång period. Om Ryssland befinner sig i en situation där deras förluster växer, kan kärnvapen framstå som ett sista desperat sätt att ”jämna ut spelplanen.”

  • Ekonomisk utmattning: Om Ryssland inser att de inte kan upprätthålla ett långvarigt konventionellt krig på grund av ekonomisk utmattning, skulle de kunna se kärnvapen som ett sätt att tvinga fram ett snabbt slut på konflikten, antingen genom att tvinga NATO till förhandlingar eller genom att orsaka så mycket förödelse att de inte har något val.
  • Risk för territorial förlust: Om NATO skulle hota att tränga in på ryskt territorium eller hota viktiga strategiska intressen som Kaliningrad eller Krim, kan Ryssland använda kärnvapen för att slå tillbaka och visa att de är beredda att gå längre än NATO i konflikten.

4. Avskräckning och ”eskaleringstrappan”

Rysslands strategi kan vara inriktad på att skrämma NATO och USA genom att använda kärnvapen tidigt i en konflikt för att demonstrera deras allvar. Genom att eskalera konflikten snabbt kan Ryssland hoppas på att få NATO att tveka inför att fortsätta, särskilt eftersom NATO:s medlemsländer har olika trösklar för hur långt de är villiga att gå i en konflikt.

  • Taktisk kärnvapenanvändning: En tidig användning av taktiska kärnvapen kan vara Rysslands sätt att bryta en potentiell dödläge och tvinga NATO att omvärdera sin strategi. Detta kan vara särskilt effektivt om NATO-länder som är nära frontlinjen (som de baltiska staterna eller Polen) skulle drabbas direkt.
  • Risk för eskalering till strategiska kärnvapen: Det finns dock alltid en risk att en sådan taktik leder till en eskalering som går utom kontroll. Om Ryssland använder taktiska kärnvapen kan NATO känna sig tvingade att svara, vilket kan leda till att konflikten snabbt eskalerar till ett fullskaligt kärnvapenkrig.

5. USA och NATO:s syn på kärnvapenanvändning

Medan Ryssland kan vara mer benäget att använda kärnvapen tidigt i en konflikt för att kompensera för sina svagheter, har USA och NATO en annan strategi när det gäller kärnvapen. USA har kärnvapen som en avskräckande faktor, men deras fokus har varit på att undvika kärnvapenanvändning så länge som möjligt. NATO:s doktrin bygger på att avskräcka snarare än att faktiskt använda kärnvapen.

  • Avskräckning snarare än eskalering: USA och NATO har en tydligare doktrin om att kärnvapen ska användas endast som en sista utväg, vilket innebär att de skulle försöka undvika att eskalera en konventionell konflikt till kärnvapennivå om det inte är absolut nödvändigt.
  • NATO:s inre dynamik: Inom NATO finns det också olika åsikter om kärnvapenanvändning. Vissa länder, som Storbritannien och Frankrike, har egna kärnvapen och kan vara mer villiga att svara, medan andra, som Tyskland och Norge, har starkare aversioner mot att använda kärnvapen. Detta kan göra det svårare för NATO att snabbt svara på en rysk kärnvapenanvändning.

Slutsats: Den överhängande faran med kärnvapen i ett krig

Slutsats – Ryssland har mycket mer att vinna på att använda kärnvapen i ett scenario där de är på väg att förlora ett långvarigt konventionellt krig mot NATO. Detta beror på deras relativa svagheter i konventionella militära strider, deras doktrin för att kompensera med kärnvapen, och deras potentiella behov av att skydda sitt territorium och sina politiska intressen. Den största faran ligger i att en sådan användning kan leda till en snabb eskalering till ett fullskaligt kärnvapenkrig, där konsekvenserna för hela världen skulle vara katastrofala.

I ett hypotetiskt konventionellt krig mellan Ryssland och NATO skulle kärnvapen därför alltid vara en osäker variabel, där Ryssland sannolikt skulle vara den part som överväger att använda dem först om deras position försämras kraftigt.

Artikeln är endast en hypotetisk analys.

OBS!  ”Har du vad som krävs för att avgöra  om en artikel  är,  ”fact or fake” . Det är DU som avgör, artikelns trovärdighet, vilket är en avgörande aspekt i att forma en objektiv uppfattning. Vi erbjuder information och perspektiv, men vi uppmanar dig att göra din egen granskning och dra dina egna slutsatser, eftersom vi inte kan göra det åt dig.”