Artikel av: Globalismens Maktelit / S. Kling
Vi har sagt det tidigare: Pride är inte längre en rörelse som behöver försvaras. Den är en maktapparat. En ideologisk kontrollstation. Ett lackmustest för politisk lojalitet.
Och nu kom beviset. *Tre moderata riksdagsledamöter, med Fredrik Saweståhl i spetsen, går till frontalangrepp mot Ungern för att landet förbjudit offentliga Pride-evenemang. Med argumentet att det ”skyddar barn” har det ungerska parlamentet, med två tredjedels majoritet, valt en väg som inte faller Bryssel i smaken.
Och det tåls inte.
Då måste moralbomben släppas. Jämförelser med nazism. Ord som ”digital rosa triangel” kastas ut i luften, som om en Prideparad vore den sista bastionen för frihet i Europa.
Men vi vet vad det är. Det är inte en kamp för mänskliga rättigheter. Det är ett test av lydnad. Ett krav på uniform ideologi. En signal till alla medlemsländer: ”Tänk själva, men kom för fan fram till samma slutsats som vi.”
För Ungern handlar det om var gränsen går för sexualiserad aktivism i det offentliga rummet. För Bryssel och Stockholm handlar det om att den sortens oliktänkande inte får finnas.
Det är ingen slump att Pride råkar blåsas upp varje gång makten känner sig skakig. Den behöver sin rättfärdigande rörelse. Sin symbol. Sin flagga.
Men när tre svenska politiker står och vrålar att ett demokratiskt EU-land ska bli av med sin rösträtt i ministerrådet för att det fattat ett beslut i linje med sin befolkning – då är det inte längre pride.
Det är panikpolitik. Det är propaganda. Och vi ser rakt igenom det. Tro inget annat!
