Likvideringar som säkerhetspolitiskt verktyg – ett hot mot demokratin och rättsstaten

357 ord, 2 minuters läsning.

Artikel av: Globalismens Maktelit / S. Kling

Det senaste uttalandet från den sverigedemokratiske EU-parlamentsledamoten Charlie Weimers, där han föreslår att Sverige bör samarbeta med USA och Israel för att likvidera den kriminelle gängledaren Rawa Majid, lyfter fram en mycket allvarlig fråga: Är vi som samhälle på väg mot en punkt där likvideringar utanför rättsliga ramar blir en accepterad metod för att bekämpa brott?

Gängkriminaliteten i Sverige har nått en sådan nivå att desperata åtgärder diskuteras, men att föreslå likvidering som ett politiskt verktyg öppnar en farlig dörr. Inom EU, där rättssäkerhet och mänskliga rättigheter är grundläggande värden, finns inget utrymme för dödsstraff eller utomrättsliga avrättningar. Likväl verkar diskussionen om likvideringar som ett säkerhetspolitiskt verktyg få fäste, något som för tankarna till en farligare utveckling: Om likvideringar av kriminella börjar accepteras, vad kan bli nästa steg?

Historien lär oss att när samhällen börjar tillåta likvideringar utanför rättsprocesserna, riskerar rättsstaten att undermineras. När sådana metoder legitimeras i kampen mot kriminalitet, skapas ett prejudikat som kan eskaleras och potentiellt riktas mot politiska motståndare eller oliktänkande i framtiden. Det kan börja med kriminella, men vad hindrar utvecklingen från att gå vidare till andra grupper?

Sverige och EU står inför en avgörande tid där kampen mot organiserad brottslighet kräver krafttag, men om vi börjar bortse från rättsstatens principer i denna strid, riskerar vi att förlora själva grunden för vår demokrati. Att överge rättsliga ramar för att ta till extrema åtgärder som likvideringar hotar inte bara de individer som är måltavlor, utan även samhällets fundamentala värden.

Samtidigt måste vi fråga oss hur utbrett detta tankesätt är. Om en EU-parlamentsledamot från Sverige offentligt kan föreslå likvideringar, hur många fler politiska aktörer delar en liknande syn? Det är en skrämmande tendens som kräver att vi reflekterar över vart vi är på väg som samhälle.

I slutändan handlar det inte bara om en enskild persons uttalande, utan om en växande trend där extrema lösningar på svåra problem börjar normaliseras. Vi kan inte exakt veta vart denna väg leder, men vi kan se att riktningen är oroväckande, och det är viktigt att vi agerar nu för att försvara rättsstaten innan dess principer urholkas.