Strumpebandsorden (1300-tal)

Strumpebandsorden, eller The Order of the Garter på engelska, är den mest framstående och äldsta riddarorden i Storbritannien. Den grundades av kung Edvard III av England år 1348. Orden har en intressant historia som omges av olika legender, den mest kända är den om kung Edvard III och grevinnan av Salisbury. Enligt legenden tappade grevinnan sitt strumpeband under en bal, vilket ledde till att kungen plockade upp det och, för att rädda henne från förlegenhet, satte det på sitt eget ben med orden ”Honi soit qui mal y pense” (”Skam den som tänker illa om detta”). Dessa ord blev sedan mottot för orden.

Strumpebandsorden har spelat en betydande roll i den engelska, och senare brittiska, historien. Medlemskapet är mycket exklusivt och begränsas traditionellt till monarken, tronföljaren, och inte mer än 24 medlemmar, kallade ”Riddare”, vilka vanligtvis är medlemmar av den brittiska kungafamiljen och utländska monarker. Medlemmarna väljs personligen av monarken och det anses vara en av de högsta hedersbetygelserna som kan tilldelas.

Orden har en årlig ceremoni vid Windsor Castle, där nya medlemmar installeras. Ceremonin är känd för sin storslagenhet och traditionella dräkt, inklusive blå sammetströjor och strumpeband. Strumpebandsorden är ett tydligt exempel på historisk kontinuitet och har fortsatt att vara en viktig symbol för den brittiska kungliga traditionen och riddarvärdet.

Strumpebandsorden (Order of the Garter på engelska) är en engelsk orden, och faktiskt den äldsta och mest framstående riddarorden i England och Storbritannien. Den grundades av kung Edvard III år 1348. Strumpebandsorden har en lång och framstående historia och är fortfarande en av de mest prestigefyllda orden att bli utsedd till i Storbritannien. Dess medlemmar är ofta högt uppsatta medlemmar av det brittiska kungahuset eller framstående internationella monarker och statschefer. Orden är känd för sina ceremonier och traditionsenliga klädsel, och spelar en viktig roll i det brittiska kungliga ceremoniet och traditionen.

medlemskapet i Strumpebandsorden är i allmänhet en utmärkelse som innehas på livstid. När en person utses till medlem av orden förblir de vanligtvis en del av den tills de avlider. Detta skiljer sig från vissa andra ordnar där medlemskap kan vara tidsbegränsat eller där medlemmar kan avgå eller avsättas under vissa omständigheter.

I Strumpebandsorden, när en medlem avlider, blir dennes plats i orden ledig, vilket möjliggör utnämningen av en ny medlem. Dessa utnämningar görs personligen av den brittiska monarken, som är överhuvud för orden. Det finns dock undantag från denna regel, såsom när en medlem avsätts på grund av brott mot orden eller andra särskilda omständigheter, men detta är extremt sällsynt.

Medlemskapet i Strumpebandsorden är en av de högsta hedersbetygelserna som kan tilldelas i Storbritannien, och som sådan representerar det en livslång erkännande av mottagarens tjänst och hängivenhet.

Strumpebandsorden traditionellt har begränsat antalet ”Riddare”, eller ”Knights Companions”, till 24 stycken. Denna regel har dock några undantag:

  1. ”Stranger Knights” eller ”Extra Knights”: Detta är en kategori för utländska monarker och vissa andra framstående individer som kan bli utsedda till orden utan att räknas in i gränsen av 24. Dessa utnämningar är ofta en del av diplomatiska förbindelser.
  2. Medlemmar av den brittiska kungafamiljen: Kungliga familjemedlemmar, såsom den regerande monarken och tronföljaren, ingår inte i den satta gränsen på 24 medlemmar.

I praktiken innebär detta att det kan finnas fler än 24 levande medlemmar i Strumpebandsorden vid en given tidpunkt när man räknar in de extra riddarna och kungliga medlemmarna.

Det är värt att notera att medan ”Knight Companion” är den vanligaste benämningen för medlemmar i Strumpebandsorden, kan kvinnor bli utnämnda som ”Ladies Companion”. I modern tid har könsneutrala termer ibland använts för att beskriva medlemmar av orden.

Alla dessa medlemmar, oavsett om de är riddare eller damer, kungliga eller extra medlemmar, är högt respekterade för deras tjänst och har den ära att vara en del av en av världens äldsta och mest prestigefyllda ordnar.

Charles III, som är kungen av Storbritannien, är medlem i Strumpebandsorden. Som den brittiska monarken är han automatiskt också överhuvud för orden, vilket innebär att han har en särskilt framträdande position inom den. Monarkens roll i Strumpebandsorden är inte bara ceremoniell utan också central för ordens identitet och verksamhet.

Det är vanligt att den brittiska monarken är medlem i landets främsta ordnar, och Strumpebandsorden, som den mest prestigefyllda och äldsta riddarorden i Storbritannien, är inget undantag. Monarkens engagemang i orden speglar dess historiska betydelse och fortsatta roll i det brittiska samhället och kungahuset.

Strumpebandsordens syfte har utvecklats genom åren, men det har alltid varit en symbol för riddarideal och nationell stolthet. Ursprungligen, när det grundades av Edvard III av England år 1348, var syftet med orden att förena de högsta adelstitlarna under kungen för att stärka kunglig makt och enhetlighet i ett krigshärjat England.

Idag är Strumpebandsordens huvudsakliga syften och funktioner:

  1. Utmärkelse för Exceptionell Service: Orden är en av de högsta hedersbetygelser som kan tilldelas i Storbritannien. Medlemmar väljs ofta för deras exceptionella service till nationen eller direkt till monarken.
  2. Representation och Ceremoniella Funktioner: Medlemmarna deltar i olika ceremoniella tillfällen, särskilt Garter Day, som innefattar en procession och en gudstjänst i St George’s Chapel vid Windsor Castle. Dessa evenemang är viktiga för att upprätthålla traditioner och bidra till det nationella ceremoniella livet.
  3. Stödja Monarken: Som en del av det brittiska kungahuset spelar Strumpebandsorden en roll i att stödja och representera monarken, både nationellt och internationellt.
  4. Bevara Historisk Tradition: Orden hjälper till att bevara och främja intresset för Storbritanniens historiska och kulturella arv.
  5. Förkroppsliga Riddarideal: Orden fortsätter att symbolisera de traditionella riddaridealen som mod, ära och rättvisa.

Strumpebandsorden har en lång och rik historia

Strumpebandsorden har en lång och rik historia och fortsätter att vara en viktig del av den brittiska monarkins och adelns traditioner. Dess ceremoniella aspekter bidrar till att bevara historiska traditioner och upprätthålla en känsla av kontinuitet och nationell identitet.

Det finns flera andra riddarordnar

det finns flera andra riddarordnar och högtstående ordnar runt om i världen som har klädsel snarlik den som används i Strumpebandsorden. Dessa dräkter kan ha likheter i termer av färg, material (som sammet), och dekorationer (som broderier och emblem). Här är några exempel:

Order of the Thistle (Skottlands motsvarighet till Strumpebandsorden): Liknande Strumpebandsorden har denna orden en mycket rik historia och dess medlemmar bär ofta mörka, eleganta dräkter med specifika emblem och broderier.

Tistel-Order of the Thistle (Skottlands motsvarighet till Strumpebandsorden)en har en lång och rik historia

Order of the Bath (en annan framstående brittisk orden): Medlemmar av denna orden bär ofta ceremoniella dräkter som inkluderar långa mantlar och speciella insignier, även om färgschemat kan skilja sig från Strumpebandsordens.

Order of the Bath (en annan framstående brittisk orden

Den spanska Gyllene skinnets orden: Denna orden, en av de äldsta och mest prestigefyllda i Europa, har en egen distinkt dräkt med mantlar och emblem som påminner om de som används i brittiska ordnar.

Den spanska Gyllene skinnets orden

Serafimerorden (Sverige): Denna orden, den främsta och mest framstående svenska orden, har också en formell dräkt som inkluderar en mantel, även om dess design och färgschema skiljer sig från Strumpebandsordens.

Serafimerorden (Sverige)

Dessa ordnar har alla sina egna unika traditioner och klädedräkter, men de delar vissa gemensamma drag med Strumpebandsorden, såsom användningen av rika tyger, distinkta färger och detaljerade broderier.

Lista på medlemmar av Strumpebandsorden under (år1348)

  • 1 (inv 1348) Edward, Prince of Wales (grundare). Känd sedan 1569 som ”Svart
  • Prince.” Hjälten i striderna vid Crécy och Poitiers. Han dog i sin fars
  • lifetime.
  • 2 (inv 1348) Henry (Plantagenet), styled ”of Lancaster” (Founder). Earl of Derby.
  • Afterwards Duke of Lancaster. Served in the wars against the Scots, the Dutch,
  • and French. Admiral of the Fleet and Steward of England.
  • 3 (inv 1348) Thomas (Beauchamp), 3rd Earl of Warwick (Founder). Marshal of
  • England. Fought at the battles of Crécy and Poitiers.
  • 4 (inv 1348) Sir John de Grailly, Vicomte de Benanges et Castillon. Captal (i.e.
  • Governor) de Buch. One of the Founders of the Order. Fought under the Black
  • Prince at Poitiers.
  • 5 (inv 1348) Ralph, 1st Earl of Stafford (Founder). Served in the Scotch and
  • French wars and in important diplomatic missions in European countries.
  • 6 (inv 1348) William (de Montacute), 2nd Earl of Salisbury. One of the Founders
  • of the Order. In the wars of his time he was chiefly distinguished in naval actions.
  • He was the last survivor of the Founders.
  • 7 (inv 1348) Roger (Mortimer), 2rd Earl of March (Founder). Attended the King
  • into France while yet under age and served later in expeditions under John of
  • Gaunt.
  • 8 (inv 1348) Sir John de Lisle, afterwards 1st Lord Lisle de Rougemont. One of
  • the Founders of the Order. Granted a manor at the age of 17 to enable him to
  • serve in the wars, in which he won great fame.
  • 9 (inv 1348) Sir Bartholomew Burghersh (Founder). Served with distinction in
  • the French wars.
  • 10 (inv 1348) Sir John Beauchamp (Founder). Afterwards Lord Beauchamp de
  • Warwick. He carried the Standard Royal at the battle of Crécy Present at the
  • surrender of Calais and the battle of Sluys.
  • 11 (inv 1348) John, 2nd Lord Mohun. One of the Founders of the Order. Served
  • in the wars under the Black Prince.
  • 12 (inv 1348) Sir Hugh Courtenay. One of the Founders of the Order. Served with
  • the King in France.
  • 13 (inv 1348) Sir Thomas Holland (Founder). Afterwards 1st Earl of Kent.
  • Married the ”Fair Maid of Kent”, widow of the Black Prince. In chief command
  • of the van at the battle of Crécy.
  • 14 (inv 1348) Sir John Grey (Founder). Distinguished in the French wars.
  • 15 (inv 1348) Sir Richard Fitz-Simon (Founder). One of the three who stood over
  • the Black Prince when struck down at the battle of Crécy
  • 16 (inv 1348) Sir Miles Stapleton. One of the Founders of the Order. Fought at
  • the siege of Calais and at the Battle of Crécy.
  • 17 (inv 1348) Sir Thomas Wale (Founder). Attended Edward III into Flanders in
  • 1339 and served in the expedition to Brittany in 1342.
  • 18 (inv 1348) Sir Hugh Wrottesley (Founder). On service in Flanders in 1338