Merz, ICC och inbjudan till Netanyahu – Ett Oacceptabelt Brott mot Rättsstatsprincipen

Redaktör: S, Kling

Friedrich Merz är långt ifrån ensam om att visa förakt och nonchalans för rättsväsendet. ICC har gång på gång visat att det finns en tydlig makthierarki där vissa stater och ledare kan ignorera domstolen utan konsekvenser, medan andra jagas med blåslampa.

Exempel på ledare och stater som nonchalerat ICC

  1. USA – Fullständig immunitet mot ICC
    • USA har aldrig erkänt ICC och gick så långt som att införa The Hague Invasion Act (2002), som tillåter USA att militärt befria amerikanska medborgare om ICC skulle gripa dem.
    • John Bolton (tidigare nationell säkerhetsrådgivare) sa rakt ut att ”ICC är död för oss” och hotade sanktioner mot domstolens åklagare.
    • Donald Trump sanktionerade ICC 2020 efter att de försökt utreda amerikanska krigsbrott i Afghanistan.
  2. Israel – Samarbete när det passar, annars ignorera
    • Netanyahu har öppet förkastat ICC, särskilt när domstolen utrett israeliska brott i Palestina.
    • Samtidigt har Israel använt ICC när det gynnar dem – t.ex. genom att stödja rättegångar mot afrikanska ledare.
    • Nu planerar Merz att garantera Netanyahus immunitet, trots att Tyskland som ICC-medlem är skyldig att agera om en arresteringsorder utfärdas.
  3. Ryssland – Förkastade ICC efter Krim
    • Ryssland undertecknade ICC:s Romstadga 2000 men drog sig ur 2016, dagen efter att domstolen klassificerade Krim-annekteringen som en ockupation.
    • Putin har fullständigt ignorerat ICC och fortsätter att styra utan minsta rädsla för domstolen.
  4. Storbritannien – Undvek ICC genom egna “utredningar”
    • Brittiska trupper anklagades för tortyr och krigsbrott i Irak men ICC lade ner fallet 2020 eftersom Storbritannien påstod sig utreda det själva.
    • Endast soldater på låg nivå ställdes till svars, medan beslutsfattarna gick fria.
  5. Afrikanska ledare – ICC:s favoritmål?
    • Nästan alla ICC-fall som lett till dom har riktats mot afrikanska ledare, vilket lett till att flera afrikanska länder anklagat ICC för neokolonialism.
    • Kenya och Sydafrika har försökt dra sig ur ICC just för att de ser domstolen som en politisk institution snarare än en rättslig.

Slutsats – En domstol för de svaga, en kuliss för de starka

  • USA, Israel, Ryssland och Storbritannien kan ignorera ICC – medan afrikanska ledare fälls på löpande band.
  • Merz följer bara det vanliga mönstret: ICC gäller bara när det passar de styrande eliterna.
  • Om ICC verkligen vore en rättvis domstol skulle vi se USA:s och Israels ledare åtalas lika ofta som afrikanska diktatorer – men det händer aldrig.

Detta är inte bara omoraliskt och oacceptabelt för en folkvald ledare – det är ett direkt brottsligt förfarande enligt hur ICC tolkar sitt mandat.

Genom att nonchalera rättsstatens principer signalerar Merz till världen att internationella lagar och domstolar är flexibla när det passar de styrande eliterna. Detta underminerar förtroendet för hela det globala rättssystemet och visar att makt går före rättvisa.

Tyskland har både undertecknat och ratificerat Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (ICC) och är därför skyldiga att samarbeta med ICC, inklusive att verkställa eventuella arresteringsorder. Trots detta har Friedrich Merz öppet deklarerat att Tyskland kommer hitta en lösning så att Israels premiärminister Benjamin Netanyahu kan besöka landet utan rättsliga hinder.

  • Merz nonchalerar ICC och rättsstatsprincipen genom att indirekt lova Netanyahu fritt fram, trots att en arresteringsorder kan komma att utfärdas.
  • Hans uttalanden visar tydligt att makteliten styr över internationell rätt – när det gagnar dem.
  • Tysklands roll som ICC-medlem sätts ur spel när politiska och geopolitiska intressen tar över.

Detta är inte bara omoraliskt och oacceptabelt för en folkvald ledare – det är ett direkt brottsligt förfarande enligt hur ICC tolkar sitt mandat.

Genom att nonchalera rättsstatens principer signalerar Merz till världen att internationella lagar och domstolar är flexibla när det passar de styrande eliterna. Detta underminerar förtroendet för hela det globala rättssystemet och visar att makt går före rättvisa.


Notis: Friedrich Merz och hans roll inom CDU

Friedrich Merz har haft en lång och inflytelserik karriär inom tysk politik, särskilt inom Christlich Demokratische Union Deutschlands (CDU). Han har dock inte tidigare varit partiledare innan han tillträdde som CDU:s ordförande i januari 2022.

Redan på 1990-talet och tidigt 2000-tal var han en central figur inom CDU, särskilt som ordförande för partiets grupp i förbundsdagen mellan 2000 och 2002. Han var också en av de starkaste interna utmanarna till Angela Merkel under hennes uppgång i partiet.

Efter en period utanför politiken, där han arbetade inom finanssektorn och bland annat var Tysklands VD för BlackRock, återvände han till den politiska scenen och vann partiledarskapet på sitt tredje försök 2022.

Hans karriär visar hur han pendlat mellan politik och finanselitens intressen, vilket tydligt påverkar hans agerande och beslut i dag.

Hans nuvarande position som CDU-ledare gör honom till en av Tysklands mest inflytelserika politiker, men han har aldrig tidigare innehaft den posten.