MSB-SKANDALEN: EN FÖRTROENDEKRIS I SVERIGES MYNDIGHETER
Artikel av: Globalismens Maktelit / S. Kling
Rekryteringsskandalen kring Anna Starbrink och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har rullat upp ännu en sida av det svenska etablissemangets sätt att tillsätta toppositioner. Medvetet rundande av offentlighetsprincipen, hemlighållna anställningsförfaranden och politiska lojaliteter tycks nu vara snarare regel än undantag.
EN SKANDAL MED ÖPPNA KORT – BARA FÖR DE INVIGDA
Det utannonserade toppjobbet som överdirektör på MSB lockade 56 sökande innan ansökningstiden gick ut. Men månader senare, när processen borde varit avslutad, anslöt plötsligt en ny kandidat – den liberala riksdagsledamoten Anna Starbrink – som lämnade in sin ansökan hela nio månader efter deadline. Ändå var det just hon som fick tjänsten.
Enligt internt material från MSB som Aftonbladet har tagit del av erkänner generaldirektören Mikael Frisell att rekryteringsprocessen skedde i det fördolda för att undvika offentlig insyn. Hans motivering? Att en offentlig handling om en riksdagsledamots ansökan skulle skapa ”kaos i systemet”.
Detta är inget mindre än en ren skymf mot den svenska offentlighetsprincipen. Det fria samhällets fundament bygger på transparens och meritokrati – men här ser vi en maktelit som obekymrat konstruerar en skyddad verkstad för sina egna.
SAMMA MÖNSTER GÅR IGEN – EN POLITISK SJUKDOM
Detta är långt ifrån första gången som Sverige ser en sådan rekryteringsskandal. Tidigare landshövdingen i Stockholms län, Anna Kinberg Batra, fick lämna sin post efter att Justitieombudsmannen (JO) riktat skarp kritik mot hennes rekryteringar. Hon hade vid upprepade tillfällen brutit mot saklighetsprincipen genom att anställa personer med kopplingar till henne själv, utan att följa regelverket.
Precis som i fallet med Starbrink visade sig anställningsförfarandet vara ett spel för gallerierna – de verkliga besluten fattades bakom stängda dörrar. Att detta upprepas gång på gång tyder på en systemfel i svensk förvaltning, där det blivit praxis att toppjobb i statsapparaten delas ut som politiska belöningar snarare än genom en objektiv rekryteringsprocess.
REGERINGEN TVÄTTAR HÄNDERNA – MEN VEM TAR ANSVAR?
Försvarsdirektör Mikael Frisell har vägrat att ställa upp på intervjuer och har istället låtit MSB:s pressavdelning formulera undvikande svar. Man hävdar att processen ”följt regelverket”, men det är uppenbart att lagens anda har rundats för att skräddarsy en tjänst åt en politisk insider.
De sökande som ansökte inom utsatt tid blev helt överkörda. Fackets inflytande över processen var obefintligt. Den enda slutsatsen som kan dras är att den svenska statsförvaltningen har utvecklats till ett nätverk där lojaliteter premieras framför kompetens.
Starbrinks tillsättning på MSB är inte bara en rekryteringsskandal – den är ett symptom på en mycket större systemisk sjukdom i svensk offentlighet. Frågan är: Hur många fler gånger ska vi låta detta ske innan någon faktiskt ställs till svars?
