MSB:s Ukraina-samarbete – En riskfylld väg bort från svensk självständighet?
Redaktör: S. Kling
Sveriges nya säkerhetspolitiska vägval – vad innebär det?
Den 27 februari 2025 beslutade den svenska regeringen att ge Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) i uppdrag att ingå ett strategiskt samarbete med Ukraina kring kritisk infrastruktur, civilskydd och nationell motståndskraft. Uppdraget innebär att Sverige genom MSB ska samarbeta med Ukrainas State Service of Special Communications and Information Protection of Ukraine (SSSCIP), en organisation med stark koppling till landets underrättelse- och säkerhetstjänst.
Regeringen beskriver samarbetet som ett ”erfarenhetsutbyte” – men vad betyder det egentligen? Är detta en väl genomtänkt strategi, eller har Sverige tagit ytterligare ett steg in i en osäker geopolitisk position?
Sverige går längre än tidigare – vad är syftet?
Detta samarbete är ingen isolerad händelse. Det sker inom ramen för den avsiktsförklaring Sverige och Ukraina ingick den 5 november 2024 med syftet att fördjupa samarbetet inom civilförsvar och nationell motståndskraft. Det betyder att Sverige nu på statlig nivå integrerar delar av sin säkerhetspolitik med Ukrainas.
Regeringens resonemang är tydligt: Europa och Sverige befinner sig i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget, och Sverige ska därför stärka totalförsvaret, lägga om säkerhetspolitiken och fortsätta stötta Ukraina så länge det behövs.
Men här uppstår flera frågor:
- Om Sverige befinner sig i ett allvarligt säkerhetsläge – varför riktas resurserna utåt istället för inåt?
- Vad innebär detta för Sveriges neutralitet och självständighet i framtida säkerhetspolitiska beslut?
- Är detta en långsiktig integration av Sverige i Ukrainas försvarsstruktur?
MSB:s roll – från svensk beredskap till geopolitisk aktör
MSB har traditionellt haft ansvar för att stärka Sveriges civila beredskap vid kriser och katastrofer. Nu ges myndigheten ett internationellt uppdrag som innebär fortlöpande samarbete med Ukrainas säkerhetsmyndigheter.
Samarbetet inkluderar:
- Utbyte av erfarenheter och utbildningsinsatser.
- Gemensamma projekt för att stärka Ukrainas kritiska infrastruktur.
- Löpande rapportering till det svenska Försvarsdepartementet om samarbetets utveckling.
Detta betyder i praktiken att MSB inte längre enbart är en svensk myndighet – den är nu en aktör i ett större geopolitiskt spel.
Vad innebär detta för Sveriges säkerhet och självständighet?
Regeringen framhåller att Sverige har mycket att lära av Ukraina. Men frågan kvarstår: Är detta en svensk prioritering, eller används vi som en resurs i en större strategisk agenda?
- Ska svenska skattebetalare finansiera uppbyggnaden av Ukrainas civila försvar, när vårt eget totalförsvar fortfarande är underdimensionerat?
- Har Sverige fått ett eget val i denna utveckling, eller styrs vi in i en roll vi inte själva bestämt?
- Kommer detta samarbete innebära att svenska myndigheter blir alltmer knutna till internationella säkerhetsstrukturer utanför vår kontroll?
Detta är inga små frågor – detta handlar om Sveriges långsiktiga säkerhet och suveränitet. Är vi på väg att förlora kontrollen över vår egen beredskap?
Slutsats: Sverige på en riskfylld väg
Sverige har nu påbörjat en utveckling där en av våra viktigaste beredskapsmyndigheter knyts allt närmare ett land i krig. Detta kan få långtgående konsekvenser:
- Vi riskerar att dras in i Ukrainas konflikt på ett sätt vi inte har överblick över.
- Svenska resurser och myndigheter används för att bygga upp ett annat lands säkerhet istället för vårt eget.
- MSB:s nya roll kan vara början på en större förändring där svenska myndigheter alltmer anpassas efter globala säkerhetsstrukturer.
Den avgörande frågan är: Är detta verkligen i Sveriges intresse – eller är vi på väg att bli en vasallstat i en större geopolitisk strategi?
