Neokonservativa Elitister och Leo Strauss Filosofi

Redaktionen S.Kling

”Straussians” är en term som används för att beskriva de som följer eller är påverkade av tankarna hos Leo Strauss (1899–1973), en inflytelserik tysk-amerikansk filosof och politisk teoretiker. Hans arbete har haft stor inverkan på politisk filosofi, särskilt i USA, och hans idéer har ibland associerats med konservativa och neokonservativa rörelser. Plattform och ideologi för RBIO http://Regelbaserade världsordningen (Rules-Based International Order, RBIO).

Här är en sammanfattning av vad ”Straussians” innebär:

1. Vem var Leo Strauss?

Leo Strauss var en filosof med fokus på klassisk politisk filosofi. Han flydde från Nazityskland till USA och undervisade vid flera universitet, särskilt University of Chicago, där han hade ett stort inflytande på sina elever. Han är känd för att ha återuppväckt intresset för de gamla grekerna (Platon, Aristoteles) och deras idéer om rättvisa, dygd och politik.

2. Kärnidéer hos Strauss

Naturrätt och moral: Strauss förespråkade att det finns universella moraliska och politiska principer som kan upptäckas genom förnuft, snarare än att allt är relativt eller subjektivt.
Esoterisk läsning: Han hävdade att många av de stora filosoferna skrev på två nivåer – en yttre, för allmänheten, och en inre, för de få som kan tolka den dolda meningen.
Kritik av modernitet: Strauss var skeptisk till den moderna liberala demokratin och dess fokus på relativism och materialism, som han ansåg kunde leda till nihilism (avsaknad av mening eller värderingar).
Politiskt ledarskap: Strauss betonade vikten av ”ädla lögner” – att politiska ledare ibland måste använda myter eller förenklade berättelser för att styra samhället effektivt.

3. Straussians: Följare och påverkan

Akademiska kretsar: Många av Strauss studenter blev framstående akademiker och professorer som fortsatte att sprida hans idéer.
Politiskt inflytande: Straussians har haft en särskild koppling till neokonservativa idéer, särskilt i USA. Detta blev särskilt tydligt under Bush-administrationen, där flera neokonservativa figurer hade kopplingar till Straussianismen.
Tolkning av politik: Straussians tenderar att betona behovet av starkt ledarskap, vikten av att skydda västerländska värden och att använda moral som en grund för politik.

4. Kritik mot Straussians

Elitism: Strauss och hans anhängare har kritiserats för att förespråka en elitistisk syn på politiskt ledarskap, där ”de kloka” ska styra medan massorna hålls i schack med ”ädla lögner.”
Krig och utrikespolitik: Neokonservativa Straussians anklagas ofta för att ha överdrivet inflytande på USA:s utrikespolitik, särskilt i samband med Irakkriget och tanken på att sprida demokrati genom militär intervention.
Hemlighetsfullhet: Strauss idé om esoteriska texter har lett till anklagelser om att hans filosofi kan användas för att rättfärdiga manipulation och hemlighetsmakeri.

5. Exempel på framstående Straussians

Paul Wolfowitz: Tidigare biträdande försvarsminister under George W. Bush, ofta associerad med neokonservativa idéer.
Allan Bloom: Filosof och författare till ”The Closing of the American Mind,” en bok som kritiserade den moderna utbildningens relativism.
Harry Jaffa: En av Strauss mest kända elever, känd för sina tolkningar av Abraham Lincoln och amerikansk politisk filosofi.

Sammanfattningsvis är ”Straussians” en ideologisk grupp som hämtar inspiration från Leo Strauss filosofi, med fokus på moraliska universella principer, starkt politiskt ledarskap och kritik av modernitetens relativism. De har både hyllats för sin intellektuella skärpa och kritiserats för elitistiska och auktoritära tendenser.

1. Straussians och det militärindustriella komplexet

Henry ”Scoop” Jackson: En senator från Washington känd för sin starka antikommunistiska hållning och sin tro på en stark militär. Jackson är ofta associerad med tidiga neokonservativa tankar och anses vara en föregångare till rörelsen. Han hade nära kopplingar till det militärindustriella komplexet och förespråkade en aggressiv utrikespolitik.
Donald Rumsfeld och Dick Cheney: Två framträdande politiska figurer under både Nixon- och Bush-administrationerna. Båda hade kopplingar till neokonservativa tankar och var starka förespråkare för interventionistisk politik, vilket passade in i det militärindustriella komplexets agenda. Deras roller i Irakkriget och deras närhet till försvarsindustrin förstärkte dessa kopplingar.

Vad är det militärindustriella komplexet?

Ett begrepp myntat av president Dwight D. Eisenhower 1961 för att beskriva den potentiella faran med att militären, försvarsindustrin och politiken blir för tätt sammankopplade. Det syftar på en maktstruktur där företag som tillverkar vapen och militär utrustning har starkt inflytande över politiska beslut, särskilt utrikespolitik.

2. Rockefeller och Rothschilds roll i global finans

David Rockefeller: En framstående medlem av Rockefeller-familjen och grundare av Trilateral Commission 1973. Hans mål var att skapa ett forum för samarbete mellan Nordamerika, Europa och Asien, med fokus på ekonomi, politik och säkerhet. Han var också starkt förknippad med globalisering och idén om en sammankopplad värld.
Rothschild-familjen: En av historiens mest kända bankirfamiljer, med rötter i 1700-talet. De har spelat en central roll i finansvärlden och har ofta varit föremål för konspirationsteorier om deras påstådda makt över världsekonomin.

Trilateral Commission: Ett globalt styrverktyg?

Den Trilaterala Kommissionen grundades för att stärka samarbetet mellan de tre ekonomiska centra – Nordamerika, Västeuropa och Japan. Kritiker hävdar att organisationen fungerar som en plattform för att samordna globala ekonomiska och politiska strategier i enlighet med finanselitens intressen.

3. Kopplingarna mellan neokonservatism och finanseliten

Neokonservatism: En rörelse med rötter i 1960- och 70-talens USA, där tidigare liberala intellektuella började förespråka en hårdare utrikespolitik, ofta med betoning på amerikansk exceptionalism och interventionism.
Big Finance och Big Military: Företag inom försvarsindustrin, som Lockheed Martin och Raytheon, har ofta dragit nytta av en interventionistisk politik. Samtidigt har banker och finansinstitut haft intressen i att stabilisera eller omstrukturera globala marknader genom politisk påverkan.

4. Koncentration av makt: Kritik och konsekvenser

Det finns en återkommande kritik mot dessa nätverk och deras inflytande:

Politisk manipulation: Kombinationen av militärindustriella intressen och finanseliten sägs styra både utrikes- och inrikespolitik till förmån för sina egna intressen, snarare än för folkets bästa.
Globaliseringens dubbelhet: Institutioner som Trilateral Commission och IMF anses av vissa ha främjat globalisering på bekostnad av nationell suveränitet och lokala ekonomier.
Elitens dominans: Organisationer som Bilderberggruppen och Trilateral Commission anklagas ofta för att undergräva demokratin genom att främja en globalistisk agenda.

5. Slutsats: Är anklagelserna berättigade?

De personer och grupper som nämns har utan tvekan haft ett enormt inflytande på både amerikansk och global politik. Det är dock viktigt att skilja mellan faktiska maktstrukturer och spekulativa påståenden. Även om det finns belägg för kopplingar mellan politiska och ekonomiska intressen, är det en utmaning att avgöra exakt hur dessa relationer påverkar specifika beslut.

Frågor för reflektion:

Är det militärindustriella komplexet verkligen en förlängning av finanselitens intressen, eller handlar det om en symbios mellan olika maktcentra?
Har institutioner som Trilateral Commission och Bilderberggruppen verkligen förmågan att ”styra världen,” eller är deras inflytande överdrivet?
Hur påverkar dessa nätverk den vanliga medborgaren, och vad kan göras för att skapa transparens?

Den här analysen kan öppna upp för vidare diskussion om hur makt fördelas och används i dagens globaliserade värld.