Sprängde Ryssland Nord Stream 1-2 Ovetandes? Eller Upprepar historien sig återigen med hjälp av CIA?

ARTIKELN

David E. Hoffman David E. Hoffman är en medverkande redaktör för The Post. 

Reagan godkände plan för att sabotera sovjeter

USA saboterade en sovjetisk gasledning sommaren 1982 och skröt om den

I januari 1982 godkände president Ronald Reagan en CIA-plan för att sabotera ekonomin i Sovjetunionen genom hemliga överföringar av teknik som innehöll dolda funktionsfel, inklusive programvara som senare utlöste en enorm explosion i en sibirisk naturgasledning, enligt en ny memoarbok av en tjänsteman från Reagan Vita huset.

Thomas C. Reed, en före detta flygvapensekreterare som tjänstgjorde i det nationella säkerhetsrådet vid den tiden, beskriver avsnittet i ”At the Abyss: An Insider’s History of the Cold War”, som ska publiceras nästa månad av Ballantine Books. Reed skriver att pipelineexplosionen bara var ett exempel på ”kallögd ekonomisk krigföring” mot Sovjetunionen som CIA genomförde under direktör William J. Casey under det kalla krigets sista år.

Vid den tiden försökte USA blockera Västeuropa från att importera sovjetisk naturgas. Det fanns också tecken på att sovjeterna försökte stjäla en mängd olika västerländsk teknologi. Sedan avslöjade en KGB-insider den specifika inköpslistan och CIA skickade den felaktiga programvaran till sovjeterna på ett sätt som de inte skulle upptäcka den.

Producera tryck långt över de som är acceptabla för rörledningsskarvar och svetsar

För att störa den sovjetiska gasförsörjningen, dess hårdvalutaintäkter från väst, och den interna ryska ekonomin, programmerades pipeline-mjukvaran som skulle driva pumparna, turbinerna och ventilerna att gå över ända, efter ett anständigt intervall, för att återställ pumphastigheter och ventilinställningar för att producera tryck långt över de som är acceptabla för rörledningsskarvar och svetsar”, skriver Reed.

”Resultatet var den mest monumentala icke-nukleära explosionen och elden som någonsin setts från rymden”, minns han och tillägger att amerikanska satelliter plockade upp explosionen. Reed sa i en intervju att explosionen inträffade sommaren 1982.

”Även om det inte fanns några fysiska offer från rörledningsexplosionen, var det betydande skador på den sovjetiska ekonomin”, skriver han. ”Dess ultimata konkurs, inte en blodig strid eller kärnvapenutbyte, är det som gjorde att det kalla kriget tog slut. Med tiden förstod sovjeterna att de hade stulit falsk teknologi, men vad skulle de nu göra? Underförstått, varje cell av den sovjetiska leviatan kan vara infekterad. De hade inget sätt att veta vilken utrustning som var sund, vilket var falskt. Allt var misstänkt, vilket var det avsedda slutspelet för hela operationen.”

CIA-godkännande för att publicera detaljer om operationen

Reed sa att han fick CIA-godkännande för att publicera detaljer om operationen. CIA fick reda på den fulla omfattningen av KGB:s strävan efter västerländsk teknologi i en underrättelseoperation känd som Farväl Dossier. Delar av operationen har avslöjats tidigare, bland annat i en artikel från 1996 i Studies in Intelligence, en CIA-tidning. Tidningen skrevs av Gus W. Weiss, en expert på teknik och intelligens som var avgörande för att utarbeta planen för att skicka det felaktiga materialet och tjänstgjorde med Reed i det nationella säkerhetsrådet. Weiss dog den 25 november vid 72 års ålder.

Enligt Weiss-artikeln och Reeds bok inrättade de sovjetiska myndigheterna 1970 en ny KGB-sektion, känd som Direktorat T, för att överblicka västerländsk forskning och utveckling för välbehövlig teknologi. Direktorat T:s operativa arm för att stjäla tekniken var känd som Line X. Dess spioner beströddes ofta över sovjetiska delegationer till USA; vid ett besök på en Boeing-fabrik, ”applicerade en sovjetisk gäst lim på sina skor för att få metallprover”, påminde Weiss i sin artikel.

Sedan, vid ett ekonomiskt toppmöte i Ottawa i juli 1981, berättade Frankrikes president Francois Mitterrand för Reagan att den franska underrättelsetjänsten hade fått hjälp av en agent som de kallade ”Farväl”, överste Vladimir Vetrov, en 53-årig ingenjör som fick i uppdrag att utvärdera underrättelserna som samlats in av direktorat T.

Dokumenten avslöjade namnen på mer än 200 linje X-officerare

Vetrov, som Weiss påminde om hade tillhandahållit sina tjänster av ideologiska skäl, fotograferade och levererade 4 000 dokument om programmet. Dokumenten avslöjade namnen på mer än 200 linje X-officerare runt om i världen och visade hur sovjeterna utförde en bred ansträngning för att stjäla västerländsk teknologi.

”Reagan uttryckte stort intresse för Mitterrands känsliga avslöjanden och var tacksam för hans erbjudande att göra materialet tillgängligt för den amerikanska administrationen”, skriver Reed. Avskedsdokumentationen anlände till CIA i augusti 1981. ”Det orsakade omedelbart en storm”, säger Reed i boken. ”Akterna var otroligt tydliga. De anger omfattningen av sovjetisk penetration i amerikanska och andra västerländska laboratorier, fabriker och statliga myndigheter.”

”Att läsa materialet fick mina värsta mardrömmar att gå i uppfyllelse”, mindes Weiss. Dokumenten visade att sovjeterna hade stulit värdefull data på radar, datorer, verktygsmaskiner och halvledare, skrev han. ”Vår vetenskap stödde deras nationella försvar.”

Avskedsdokumentet innehöll en inköpslista med framtida sovjetiska prioriteringar.

Avskedsdokumentet innehöll en inköpslista med framtida sovjetiska prioriteringar. I januari 1982 sa Weiss att han föreslog Casey ett program för att slippa den sovjetiska teknologin som skulle fungera ett tag och sedan misslyckas. Reed sa att CIA ”skulle lägga till ”extra ingredienser” till mjukvaran och hårdvaran på KGB:s inköpslista.

”Reagan tog emot planen entusiastiskt”, skriver Reed. ”Casey fick en chans.” Enligt Weiss, ”den amerikanska industrin hjälpte till med att förbereda artiklar som skulle ”marknadsföras” till Line X.” Vissa detaljer om den felaktiga tekniken rapporterades i Aviation Week and Space Technology 1986 och i en bok från 1995 av Peter Schweizer, ”Victory: The Reagan Administration’s Secret Strategy that Hastened the Collapse of the Soviet Union.”

Sabotaget av gasledningen har inte tidigare avslöjats och var vid tillfället en noga bevarad hemlighet. När pipelinen exploderade, skriver Reed, väckte de första rapporterna oro i den amerikanska militären och i Vita huset. ”NORAD fruktade ett missillyft från en plats där inga raketer var kända för att vara baserade”, sa han och hänvisade till det nordamerikanska luftförsvarskommandot. ”Eller kanske det var detonation av en liten kärnkraftsanordning.” Satelliter fick dock inga tecken på en kärnvapenexplosion. ”Innan dessa motstridiga indikatorer kunde förvandlas till en internationell kris,” tillade han, ”kom Gus Weiss ner i korridoren för att berätta för sina NSC-anställda att inte oroa sig.”

Den roll som Reagan och USA spelade i Sovjetunionens kollaps

Den roll som Reagan och USA spelade i Sovjetunionens kollaps är fortfarande en fråga för intensiv debatt. Vissa hävdar att USA:s politik var nyckelfaktorn — Reagans militära uppbyggnad; Strategic Defense Initiative, Reagans föreslagna missilförsvarssystem; konfrontera sovjeterna i regionala konflikter; och snabba framsteg inom amerikansk högteknologi. Men andra säger att interna sovjetiska faktorer var viktigare, inklusive ekonomisk nedgång och president Mikhail Gorbatjovs revolutionära politik med glasnost och perestrojka.

Reed, som tjänstgjorde i det nationella säkerhetsrådet från januari 1982 till juni 1983, sa att USA och dess NATO-allierade senare ”rullade upp hela Line X-insamlingsnätverket, både i USA och utomlands.” Weiss sa att ”hjärtat av den sovjetiska teknologisamlingen föll och skulle inte återhämta sig.”

Vetrovs spionage upptäcktes dock av KGB, och han avrättades 1983./Slut på artikeln

/Redaktionen Globalismen.se

Vad menade Biden

Pres. Biden: ”Om Ryssland invaderar…då kommer det inte längre att finnas en Nord Stream 2. Vi kommer att få ett slut på det.”
Reporter: ”Men hur kommer du att göra det, exakt, eftersom… projektet är i Tysklands kontroll?”
Biden: ”Jag lovar dig, vi kommer att kunna göra det.”

Attackerna mot de två Nord Stream-ledningarna

Spränga rörledningar bland vänner, det är inte möjligt

En artikel av: Jens Berger

Två dagar efter attackerna mot de två Nord Stream-ledningarna har EU nu aviserat ”kraftfulla svar” mot de ansvariga. Detta är förvånande eftersom man inte har någon aning om de möjliga gärningsmännen. Nu ska grannländerna Danmark och Sverige starta utredningen tillsammans med Nato. En möjlig förövare av USA – som NachDenkSeiten redan i går planerade – är inte uppe till debatt vare sig av politik eller media. Man kan dock anta att både förbundskansliet och Natohögkvarteret redan vet mer. I Östersjön kan man – för att uttrycka det lite överdrivet – till slut ”lämna ingen fis” utan att detta registreras av någon av de många militära och civila mät- och sensorstationerna. De officiella myndigheternas tystnad inbjuder därför till spekulationer. Av Jens Berger.

Östersjön är inte bara ett av de minsta, utan också ett av de bäst övervakade innanhaven i världen. Redan under kalla kriget var det lekplats för Natos sjöstridskrafter, Warszawapakten och de neutrala grannstaterna Sverige och Finland. Efter Warszawapaktens sammanbrott spelade de gamla fienderna där fortfarande katt och mus. Jag var själv i den tyska flottan på 1990-talet och kunde få en uppfattning om det. För att göra en lång historia kort verkar det helt omöjligt för en statlig aktör att genomföra en större marin operation mitt i detta hårt övervakade område utan att märkas av de otaliga aktiva och passiva sensorerna i strandstaterna; särskilt inte direkt framför ön Bornholm, där danskar, svenskar och tyskar möts för att övervaka över- och undervattensaktiviteterna.

Enligt experter kan Nord Streams sabotage ha utförts av stridssimmare som transporterats av en ubåt nära rörledningarna. Liknande manövrer utfördes av US Navy under det kalla kriget som en del av ”Operation Ivy Bells”. Vid den tiden var dock inga sprängladdningar monterade på gasledningar, utan sex meter långa dataloggare på ubåtskablarna i den sovjetiska Stillahavsflottan – och detta på 120 meters djup. Det måste antas att operationer av detta slag är en del av de amerikanska väpnade styrkornas standardrepertoar. Men andra stater med kapabla sjöstridskrafter som Storbritannien och förmodligen också Ryssland kommer sannolikt att ha kunskapen för sådana operationer. Samtidigt måste det dock också antas att ingen av dessa stater kan operera obemärkt med en stor ubåt mitt på Bornholm.

Alternativt skulle det naturligtvis också vara tänkbart att en liten dränkbar, en dykrobot eller stridssimmare användes i attacken, som sattes i vattnet av ett fartyg. Här är det dock desto mer sant att en sådan operation inte skulle vara genomförbar direkt under näsan på flera strandstater utan att någon märkte det; åtminstone inte om det inte är en ”dold handling”. Men det behöver inte vara så. Den som vill dölja något är känd för att göra det bäst offentligt. Vad som menas med detta visas av ett tankeexperiment.

För att kunna fästa sprängladdningar på en gasledning halvvägs obemärkt skulle du behöva en trolig distraktion – en anledning till att du dyker nära Bornholm utan att omedelbart misstänkas för att ha begått en sabotagehandling. Detta behöver inte ens ha gjorts i direkt samband med attackerna. Moderna sprängladdningar är naturligtvis detonerbara på distans. Så vem har utfört sådana operationer i havsområdet de senaste veckorna?

I början till mitten av juni ägde den årliga Nato-manövern Baltops rum i Östersjön. Under ledning av den amerikanska 6: e flottan deltog 47 krigsfartyg i övningen i år, inklusive US Fleet Unit runt helikopterbäraren USS Kearsarge. Av särskild betydelse är en särskild manöver utförd av Task Force 68 i 6: e flottan – en specialenhet för bortskaffande av explosiv ammunition och undervattensoperationer av de amerikanska marinisterna, dvs. exakt den enhet som skulle vara den första adressen för en sabotagehandling på en undervattensledning. Som branschtidningen ”Seapower” rapporterade, var i juni i år exakt denna enhet upptagen utanför ön Bornholm med en manöver där de opererade med obemannade undervattensfarkoster.

För att stödja BALTOPS har den amerikanska flottans 6: e flotta samarbetat med US Navy forsknings- och krigscentra för att få de senaste framstegen inom minjaktsteknik till Östersjön med hjälp av obemannade undervattensfordon och visa fordonets effektivitet i operativa scenarier.

Experimenten genomfördes utanför Bornholms kust, Danmark, med deltagare från Naval Information Warfare Center Pacific, Naval Undersea Warfare Center Newport och Mine Warfare Readiness and Effectiveness Measuring, alla ledda av US 6th Fleet Task Force 68.

Från: BALTOPS 22: Ett perfekt tillfälle för forskning och vila ny teknik, Seapower

Undervattensfarkoster som kan desarmera minor kan säkert också lägga ut minor eller sprängladdningar. Det är tveksamt om någon skulle ha märkt detta under en militär manöver.

Som tur var var just den här insatsstyrkan kring USS Kearsarge förra veckan åter i havsområdet kring Bornholm. Den sista offentligt tillgängliga positionssignalen kom i onsdags från en position mindre än 10 sjömil från Bornholm. Sedan dess har flottans fartyg stängt av sitt automatiska identifieringssystem AIS. Naturligtvis måste de fortfarande placeras för sjöövervakning av strandstaterna. Är detta ”rökpistolen”?

Det är visserligen rena spekulationer. Vi visade redan i går att USA med stor sannolikhet är misstänkt för sabotage efter att ha vägt för- och nackdelar. Nu läggs det till att de inte bara har ett motiv och medel, utan också var på marken med enheter under brottsperioden som kunde ha utfört dessa attacker.

Fanns det någon annan stat som detta också gäller för? Man kan anta att inga yt- eller undervattensfarkoster i dag kan lämna hamnarna i S:t Petersburg eller Kaliningrad för Bornholm utan att utsättas för sina steg av Natos ekolod och undervattensmikrofoner. Om du har information om detta i Danmark, Sverige eller Nato ska du kunna offentliggöra det. När allt kommer omkring skulle en rysk gärningsman spela fullt ut i handen på dessa skådespelare.

Tyskland är uppenbarligen för naivt. Om du tittar på Nord Streams karta kan du se att ledningen är omgiven av stater som alltid har motsatt sig den. Detta börjar med Finland, Sverige och Danmark och går genom de baltiska republikerna till Polen. Med undantag för Ryssland och Tyskland var alla länder som gränsar till Östersjön uttalade motståndare till dessa rörledningar och ingen kommer att gråta en tår för dem idag. Därför är det också osannolikt att vi någonsin kommer att se hårda data från vilka gärningsmännen kan härledas. Därmed inte sagt att dessa data inte finns. De finns verkligen och förmodligen är de också tillgängliga just nu för alla inblandade, inklusive .dem federalt kansli. Det säger sig självt att det inte finns något intresse av att offentliggöra dessa uppgifter. Rörledningar sprängs bland vänner, det är bara inte möjligt.

Artikel av Jens Berger från /https://www.nachdenkseiten.de/

Omslagsfoto: Skärmdump Marinetraffic.com

/Redaktionen S. Kling