Oavsett Ukraina – Sluta hymla om Svenskt medlemskap i Nato
Bo J Theutenberg/ Dagbok från UD
UNION – ALLIANS – EU – NATO
Som tydligt framgår av Kap 2 i Lissabonfördraget är Sverige fr o m 1995 starkt bundet till sin egen Union eller Allians, som man också kan benämna det. Unions- eller Alliansbindningarna är även i försvarssammanhang så starka att det fr o m 1995 är en total omöjlighet att i debatten framställa Sverige som ”alliansfritt” eller ”obundet”. Begreppen ”neutralitet” och ”neutralitetspolitik” blir absoluta omöjligheter med hänsyn till de starka bindningarna till EU-fördraget. Att hävda något annat beror på ren okunnighet om eller avsiktlig misstolkning av EU-fördragets bestämmelser.
EU Artikel 42 punkt 7 i fördraget (sista stycket)
Om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium, är de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den medlemsstaten stöd och bistånd med alla till buds stående medel i enlighet med artikel 51 i Förenta nationernas stadga. Detta ska inte påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik.
Varje EU-medlem förpliktar sig att ge medlem som utsätts för väpnat angrepp på sitt territorium stöd och bistånd med alla till buds stående medel. Detta är en solidaritetsformel som erinrar om den solidaritetsförklaring som den svenska Riksdagen antog 2009, främst avsedd att demonstrera svensk militär solidaritet med EU:s baltiska medlemsstater i händelse av väpnat angrepp mot de baltiska staterna. Den militära solidariteten gäller således inom den Europeiska unionen samtliga medlemsstater. Stadgandet i artikel 42 kan karaktäriseras som en militär Allians inom EU-dragets ram, där dessutom klara referenser görs till NATO och det NATO-medlemskap som flertalet av EU:s medlemsstater innehar. Den naturliga försvarslänken i EU är direkt kopplad till NATO, vilket klart fram av fördragstexten. Denna text har antagits under medverkan av såväl en borgerlig som socialdemokratisk svensk regering. Länken till NATO har således direkt eller indirekt accepterats av Sverige.
Det står således utom tvivel att Sverige genom sitt EU-medlemskap ingår i en djup Allians mellan de europeiska västliga demokratiska staterna, där klara länkar finns till den västliga försvarsorganisationen Atlantpakten/NATO. Som framgått av det ovan sagda har Sverige sedan 1950-talet bedrivit ett nära men hemligt samarbete med USA/NATO. Detta hemliga samarbete har allteftersom kompletteras med olika former av ”öppet NATO-samarbete”, där Sverige – liksom Finland – 1994 blev medlem av det samma år bildade NATO-projektet Partnerskap för fred (PFF). Inom ramen för detta projekt äger gemensamma militärövningar rum med de i PFF ingående medlemmarna.
ÄR GENANT ATT IDAG 2020 RYGGA NATO-MEDLEMSKAP
Som framgår av inledningen av denna studie har Sverige sedan ett 50-tal år haft så nära både hemliga och öppna former av samarbete med NATO att det i dagens värld år 2015 närmast ”blir genant” att ”rygga det formella medlemskapet”. Jag har upphållit mig vid detta tema i min 2014 utkomna volym 2 av Dagbok från UD. Eftersom Sovjetunionen/ Ryssland vetat om det svenska USA/NATO-samarbetet sedan decennier tillbaka är frågan vad eller vem som hindrar att Sverige äntligen inger den formella ansökan om medlemskap i NATO som ”legat i luften” de senaste 50 åren eller så. Ryssland ”vet redan om” förhållandet och kan inte ”skrämmas mer” av ett formaliserande av ett tillstånd som Ryssland vetat om i ett halvt sekel.
Det är inte formaliteten kring inlämnandet av själva ansökan till NATO-medlemskap som är avgörande för hur Sveriges ”pakttillhörighet” bedöms i ryska ögon. Sverige betraktas sedan länge som de facto-medlem av USA/NATO-blocket, varpå följer att en formell medlemsansökan inte nämnvärd ändrar på de facto-förhållanden som förelegat sedan decennier och som alltmer stegrats den senare tiden. Sverige har från rysk horisont betraktats som de facto NATO-medlem sedan länge. ”Gränsen är sedan länge överskriden” så att säga.
Det finns utifrån den aspekten sett inga ytterligare hänsyn att ta till Ryssland. Erkänn det av ”alla” kända förhållandet och inge ansökan om medlemskap NU! Ett sådant steg är ett helt naturligt steg utifrån det sedan 20 år gällande EU-medlemskapet, också detta med långtgående Alliansaspekter. Inse realiteernas värld och låt inte gamla ideologier och desinformerande budskap hindra Sverige från att kunna försvaras mot en brutal fiende. Ansvaret för detta är stort!
