Skarpare verktyg mot penningtvätt och kriminella nätverk

OPINION: Redaktör S. Kling

Finansiell Kontroll och Kriminalitet – Ett Verktyg för Systemförändring?

Inledning

I takt med att den organiserade brottsligheten har vuxit sig allt starkare i Sverige, har statens lösningar blivit alltmer omfattande. Banker, myndigheter och Finansinspektionen får nu skarpare verktyg för att övervaka transaktioner och bekämpa penningtvätt. Men är detta enbart en kamp mot kriminalitet, eller finns det en större agenda bakom utvecklingen? Är Sverige en testbädd för en total finansiell kontroll, där den digitala plånboken blir det slutliga steget? Vad har gjort att detta genomförs nu – och varför har det inte skett tidigare?

Har kriminaliteten varit ett nödvändigt verktyg för att införa finansiell kontroll?

Den organiserade brottsligheten har länge varit ett stort samhällsproblem, men frågan är om staten har låtit den växa för att skapa en berättelse där mer övervakning blir nödvändig.

Varför har kriminaliteten fått eskalera så långt innan kraftfulla åtgärder vidtas?
Har den ökande penningtvätten använts som argument för att successivt fasa ut kontanter och införa digital övervakning av betalningssystemet?
Om detta verkligen handlade om att stoppa brott, varför har det dröjt tills den digitala plånboken är på väg att bli verklighet?

Samtidigt har bankerna själva haft en central roll i ekonomiska transaktioner som borde ha granskats betydligt hårdare. Swedbank, Danske Bank och SEB har alla varit inblandade i miljardtvättskandaler där kriminella och oligarker har kunnat slussa pengar genom systemet. Ändå är det inte dessa institutioner som hamnar i skottlinjen – istället riktas fokus mot individens transaktioner och alternativa betalningssystem.

Sverige – Ett Testland för Finansiell Kontroll?

Sverige ligger i framkant när det gäller digitalisering av betalningssystem. Vi är ett av de mest kontantfria länderna i världen och nu är den digitala plånboken på väg att rullas ut.

Har Sverige valts ut för att driva igenom en modell som senare kan spridas globalt?
Varför har digitaliseringen av betalningssystemet skett gradvis i små steg, snarare än genom en öppen debatt?
Kommer den digitala plånboken att integreras med andra system, som skatteinformation och sociala krediter?

Striktare Kontroll – Skydd mot Brott eller Fullständig Övervakning?

Med de nya åtgärderna får banker, Polismyndigheten och Finansinspektionen större befogenheter att övervaka och ingripa mot transaktioner. Men samtidigt riskerar detta att drabba fler än bara kriminella.

Hur definieras en ”misstänkt transaktion” och vem avgör vad som är legitimt?
Riskerar vanliga medborgare att få sina konton låsta om de genomför ”fel” betalningar?
Är detta en förberedelse för ett system där staten kan styra exakt vad du får och inte får göra med dina pengar?

Samtidigt ser vi en annan form av symbolpolitik i bekämpningen av kriminalitet. Att beslagta lyxiga bilar, smycken och fastigheter från misstänkta brottslingar ser bra ut utåt – men vad har det egentligen med penningtvätt att göra? Ingenting. Det är en teaterföreställning där staten säger: ”Vi gör något!” medan den verkliga brottsligheten får fortsätta i andra former. Om viljan verkligen fanns att stoppa den organiserade brottsligheten, skulle fokus snarare ligga på att utvisa klanbaserade nätverk direkt och häkta på misstanke om brottslig verksamhet – precis som i andra länder.

Hawala-systemet och Alternativa Betalningsmetoder – En Fara eller en Konkurrent? Regeringen pekar ut hawala-systemet som en risk för penningtvätt och kriminalitet. Men samtidigt är det ett system som används av många människor världen över, inte bara av kriminella.

Är bekämpningen av hawala och alternativa betalningssystem enbart en insats mot brott, eller är det ett sätt att eliminera konkurrens mot det traditionella banksystemet?
Om staten centraliserar alla betalningar, vad händer med individens möjlighet att välja alternativa metoder?
Hur länge dröjer det innan även kryptovalutor pekas ut som en ”säkerhetsrisk” och förbjuds?

Den Digitala Plånboken – Slutmålet?

Regeringen har i tysthet förberett övergången till en digital plånbok, där alla transaktioner kan spåras och kontrolleras.

När alla betalningar sker digitalt, hur lätt blir det för staten att frysa tillgångar och blockera oönskade aktörer?
Kan detta leda till ett system där köpvanor kopplas till andra aspekter, som politiska åsikter och sociala beteenden?
Är detta det sista steget innan fullständig finansiell övervakning är ett faktum?

Vad händer med kriminaliteten när staten inte längre behöver den?

Under många år har kriminalitet använts som ett argument för att rättfärdiga ökad övervakning och kontroll. Men vad händer när staten uppnår fullständig insyn i alla transaktioner och ekonomiska flöden?

Kommer vi plötsligt att se en snabb ”lösning” på kriminaliteten, nu när den inte längre behövs som argument?
Har kriminaliteten varit en kontrollerad del av systemet, som tillåtits frodas för att kunna användas i politiska syften?
Om staten redan har full tillgång till finansiell information, varför har man inte stoppat penningtvätten tidigare?

Staten har en historik av att använda kriser för att driva igenom förändringar som annars skulle möta stort motstånd. När massövervakningen efter 9/11 infördes, var det under förevändningen att stoppa terrorism. När COVID-restriktionerna rullades ut, var det för att ”skydda folket”. Men när krisen väl har tjänat sitt syfte, försvinner hotet – medan kontrollmekanismerna kvarstår. Kommer vi att se samma mönster här?

Slutsats: Är vi på väg mot en totalitär ekonomisk styrning?

Sverige har varit ett experimentland för finansiell digitalisering under lång tid. Genom att använda brottslighet som ett argument, har regeringen och finanssektorn skapat ett system där staten och bankerna får allt större kontroll över individens ekonomi.

Är kampen mot kriminalitet en ursäkt för att införa en ny ekonomisk ordning?
Vad kommer härnäst när systemet väl är på plats?
Finns det något sätt att stoppa detta innan vi når en punkt utan återvändo?

Frågorna är många – men en sak är säker: utvecklingen går snabbt, och det är dags att ifrågasätta vad som egentligen händer innan det är för sent.