Svenska industritoppar sågar delar av EU:s klimatpolitik

ByRedaktionen S.Kling

Artikel från: Affärs-Världen. (omarbetat format av Globalismens Maktelit)

Svenska Företagsledares Oro över EU:s Klimatpolitik och Industrins Framtid

Klimatpolitiken är EU-ordföranden Ursula von der Leyen stora politiska avtryck. Men inför den nya mandatperioden hårdnar kritiken från industrin. Flera svenska industritoppar har undertecknat ett europeiskt upprop där de varnar för konsekvenserna av detaljreglering och statsstöd. ”Nuvarande policy riskerar att bli ett race to the bottom”, säger Ib Jensen, VD på kemijätten Perstorp, till Affärsvärlden.

Bakgrund:

EU:s klimatpolitik, främst genom den ”gröna given” och initiativ som ”fit for 55”, har som mål att drastiskt minska unionens koldioxidutsläpp och uppnå klimatneutralitet till 2050. ”Fit for 55” är ett omfattande lagstiftningspaket som syftar till att minska unionens utsläpp med 55% fram till 2030 jämfört med 1990 års nivåer. Denna ambitiösa agenda har dock mött kritik från flera håll inom industrin, särskilt från svenska företagsledare.

Industrins Synpunkter och Oro:

  1. Ib Jensen, VD på Perstorp: Jensen uttrycker oro över att den nuvarande politiken kan leda till ett ”race to the bottom”. Företag behöver göra stora investeringar för att möta klimatmålen enligt Parisavtalet, men för att kunna göra dessa investeringar måste de också kunna vara konkurrenskraftiga och generera vinst. Han betonar också att EUdetaljreglering och politiskt bestämda teknikval kväver industrins initiativförmåga.
  2. Viveka Beckeman, VD på Skogsindustrierna: Beckeman är kritisk till detaljerna i den nya naturrestaureringslagen och hur Sverige tolkar dessa regler, vilket kan få extremt stora konsekvenser för skogsnäringen. Hon anser att den officiella linjen att återställa skog och mark till förindustriell tid är ohållbar.
  3. Mikael Staffas, VD på Boliden: Staffas påpekar att EUpolitiska toppstyrning ofta missar helheten och leder till ännu mer detaljregleringar. Han framhäver också behovet av koppar för att förverkliga fossilfria planer, något som inte alltid tas med i beräkningarna. Staffas menar att EU måste investera i grundläggande infrastruktur för att långsiktigt vara attraktivt för industri och investerare.
  4. El- och Energikrisen: Jensen betonar att tillgången på konkurrenskraftigt prissatt fossilfri el är avgörande för industrins och EUkonkurrenskraft. Den nuvarande el- och nätkapacitetsbristen, särskilt i södra Sverige, hindrar företagens investeringar i koldioxidfria produktionsprocesser. Den europeiska energimarknaden präglas av oförutsägbara elpriser och bristande produktionskapacitet.
  5. John Hassler, nationalekonom vid Stockholms universitet: Hassler framhåller att industrin behöver elektrifiera sina produktionsprocesser för att klara utsläppsminskningskraven, men att det inte byggs tillräckligt med ny elproduktion eller nya nät. Han varnar för att om inte elproduktionen byggs ut kommer företag att flytta produktionen utomlands.
  6. Global Konkurrens: Susanna Cambell påpekar att europeiska företag nu prioriterar ned Europa till förmån för USA, där det finns större incitament. Detta som ett resultat av att EU lanserat sitt temporära kris- och omställningsramverk för statsstöd, vilket skapat en ojämn spelplan inom EU.
  7. Geert Van Poelvoorde, VD för ArcelorMittal: Van Poelvoorde anser att EUsystem för utsläppskvoter sakta stryper den europeiska stålindustrin, eftersom företagen inte har råd att betala för sina utsläpp och samtidigt göra nyinvesteringar. Han framhåller att konkurrerande företag som inte möter samma kostnader för koldioxid blir vinnare.

Problematik och Föreslagna Åtgärder:

Företagsledarna är eniga om att nuvarande EU-politik hotar industrins framtid på flera sätt:

  • Detaljstyrning och Regelbörda: De anser att EUomfattande detaljreglering och politiskt bestämda teknikval hämmar industrins initiativförmåga och konkurrenskraft.
  • El- och Energikrisen: Bristen på stabil och prisvärd fossilfri el, tillsammans med en underdimensionerad el- och nätinfrastruktur, gör det svårt för industrin att genomföra nödvändiga omställningar.
  • Ekonomisk Konkurrenskraft: Företagen måste kunna vara konkurrenskraftiga och generera vinst för att kunna göra de investeringar som krävs för att uppnå klimatmålen.
  • Global Konkurrens: Europeiska företag riskerar att hamna på efterkälken jämfört med USA och Kina, där incitament och stödåtgärder är mer attraktiva.
  • Långsiktiga Investeringar: Företagsledarna förespråkar att EU och medlemsländerna bör fokusera på att skapa förutsättningar för långsiktiga investeringar i infrastruktur snarare än kortsiktiga stödåtgärder.

Konkretisering av Föreslagna Åtgärder:

  • Investera i Infrastruktur: EU och medlemsländerna bör prioritera investeringar i grundläggande infrastruktur såsom elproduktion och nätkapacitet.
  • Teknikneutral Politik: EU bör sätta tydliga mål och ge teknikneutrala förutsättningar, snarare än att detaljreglera vilka teknologier som ska användas.
  • Stöd till Ny Teknologi: Stöd bör ges till utveckling och uppbyggnad av nya teknologier och leverantörskedjor, samt reducera risk och finansieringskostnader för dessa projekt.
  • Balans mellan Energislag: En balanserad energimix, inklusive vind-, sol- och kärnkraft, bör eftersträvas för att skapa ett stabilt elsystem och minska prisvolatiliteten.

Över 2 000 företag och en rad stora fackförbund, och flera europeiska branschorganisationer har hittills skrivit under Antwerpendeklarationen. Genom att lyfta fram dessa synpunkter och farhågor hoppas företagsledarna påverka EU:s framtida politiska beslut så att industrin kan bidra till klimatmålen utan att förlora sin konkurrenskraft.

OBS!  ”Har du vad som krävs för att avgöra  om en artikel  är,  ”fact or fake”?  Det är DU som avgör, artikelns trovärdighet, vilket är en avgörande aspekt i att forma en objektiv uppfattning. Vi erbjuder information och perspektiv, men vi uppmanar dig att göra din egen granskning och dra dina egna slutsatser, eftersom vi inte kan göra det åt dig.”