Sveriges Våldsvåg: Handlingsförlamning Eller Rädda För Sanningen?
Debattartikel: S. Kling
Inledning: Hur länge ska vi blunda?
Sverige befinner sig i en säkerhetskris utan motstycke. Bombdåd, skjutningar och mord på öppen gata har blivit vardagsmat. Trots detta hör vi samma uttalanden från politikerna: ”Vi gör allt vi kan”, ”Vi skärper straffen”, ”Vi ska bryta våldsspiralen”. Men vad ser vi i verkligheten? En våldsvåg som eskalerar för varje dag.
Nu talar regeringen om att sänka straffåldern till 14 år. Vad blir följden? Att gängen börjar rekrytera 13-åringar istället. Ett helt förutsägbart resultat – men det verkar inte bekymra regeringen. De vill inte erkänna den sanna orsaken till våldsutvecklingen, och därför konstruerar de teorier om att detta handlar om socioekonomiska faktorer, utsatta områden och integration. Fel! Det handlar om att staten har förlorat kontrollen.
Radikala åtgärder krävs – men finns viljan?
Regeringen har föreslagit en rad åtgärder, men vi måste fråga oss: Är det tillräckligt? Är de ens genomförbara?
Det som krävs är inte fler utredningar och försiktiga förslag. Det krävs omedelbara och kraftfulla insatser, här och nu.
- Militären in i kampen mot gängen – Polisen vet vilka de är, men saknar resurser och befogenheter. Låt Försvarsmakten stötta polisen i att gripa de kriminella, precis som man gjort i flera andra länder.
- Omedelbara massgripanden – Utnyttja undantagslagstiftning för att snabbt avväpna och inkapacitera de som redan är identifierade som våldsutövare och gängledare.
- Inför undantagstillstånd under upprensning – Låt staten agera som vid en krissituation. Ingen mer väntan, inga fler ”dialogpoliser” – här krävs riktiga insatser.
- Fängelse eller utvisning – ingen rehabiliteringssnack nu – När de gripits? Snabbspår till fängelse och utvisning. De som är svenska medborgare och inte kan utvisas? Långa straff i stenhårda fängelser. Inte på bekostnad av skattebetalare, utan i länder där det kostar en bråkdel av vad en svensk anstalt gör. Inga gym, inga PlayStation, inget gängkontakter. Endast maximal isolering.
- Blixtsnabb och chockartad insats – Ett organiserat, kraftfullt och blixtsnabbt tillslag där alla tillgängliga resurser mobiliseras samtidigt – polis, militär och underrättelsetjänster. Punktinsatser, oannonserade razzior, vägspärrar, massgripanden och omedelbara förflyttningar av kriminella ledare till isolering. Ingen mer mjuk hantering, inget mer förhandlande. Vi vet vilka de är – nu måste de stoppas.
- Utvisning och fängelsestraff utomlands – Kriminella gängmedlemmar utan svenskt medborgarskap ska omedelbart utvisas. De som inte kan utvisas ska få långa straff i fängelser utomlands där det är billigare och strängare förhållanden.
Regeringen pratar om åtgärder, men det är bara halvhjärtade försök att dölja sin egen oförmåga. Det som behövs är konsekventa och kraftfulla insatser – men framför allt krävs viljan att genomföra dem.
Slutsats: Erkänn verkligheten – och agera nu!
Vi kan inte längre låtsas att detta är en ”tillfällig våldsspiral”. Detta är en systemkollaps. Regeringen måste inse att Sverige befinner sig i ett nödläge, och det kräver undantagsåtgärder. När en stad står i brand väntar brandkåren inte på en utredning om brandsäkerheten – de släcker elden först. Samma logik borde gälla här.
Våga ta det obekväma beslutet! Regeringen vill gärna låtsas som att problemet är komplicerat. Det är det inte. De vet exakt vad som krävs, men saknar modet. Det behövs en statlig insats som sätter ner foten och säger: ”Nu räcker det!” och agerar därefter. Inga fler svaga signaler om ”hårdare straff i framtiden” eller ”dialog med unga”.
Nu måste eldsläckningen börja – direkt!
