Trump och brytningen med globalismen: Retorik, realitet och dubbelspel

ByRedaktionen S.Kling

Redaktionen: S. Kling

Inledning

Donald Trump har profilerat sig som en anti-globalistisk ledare, med slagordet ”America First” som symbolen för en ny era av nationalism och protektionism. Han har kritiserat globala institutioner, avstått från internationella avtal och givit sken av att bekämpa de globalistiska eliterna. Men är detta verkligen en genuin brytning med globalismen, eller handlar det om en omförhandling av globalismens spelregler till USA:s fördel? För att besvara denna fråga måste vi analysera Trumps handlingar, de krafter han omgås med och de strukturer han verkar inom.

Symboliska handlingar som gav intryck av en brytning

Trump gjorde flera symboliska åtgärder under sin presidenttid som signalerade en avsikt att bryta med globalismen:

  1. Uttåg ur Parisavtalet (2017):
    • Trump deklarerade att klimatavtalet var orättvist mot USA och belastade amerikansk industri till förmån för andra nationer som Kina.
    • Detta uppfattades som en motståndshandling mot den globala klimatagendan, men USA:s delstater och företag fortsatte ofta att följa klimatmål.
  2. Kritik av WHO och FN:
    • Trump drog tillbaka USA:s finansiering från Världshälsoorganisationen (WHO) och kritiserade FN:s ineffektivitet och kostnader.
    • Trots detta förblev USA en central aktör i dessa organisationers strukturer.
  3. Omförhandling av NAFTA:
    • NAFTA ersattes av USMCA (United States-Mexico-Canada Agreement), som han ansåg vara mer gynnsamt för amerikanska arbetare.
    • Det var en omformning snarare än ett avskaffande av globalistiska handelsstrukturer.

Globalismens tunga aktörer runt Trump

Trots sin anti-globalistiska retorik omgav sig Trump med globalismens mest inflytelserika aktörer:

  • Jeff Bezos och Bill Gates:
    • Amazon och Microsoft blomstrade under Trumps tid vid makten. Dessa aktörer representerar en ny typ av globalism baserad på teknologi och digitala nätverk.
  • BlackRock och Wall Street:
    • Trump tillsatte flera rådgivare och kabinettmedlemmar med kopplingar till storbanker som Goldman Sachs och BlackRock, vilka är nyckelspelare i global ekonomisk styrning.

Detta skapar en bild av dubbelspel: medan Trump kritiserade globalismen offentligt, fortsatte dess inflytande att prägla hans administration.

”America First”: En ny form av globalism?

”America First” ger intrycket av en nationalistisk brytning, men i verkligheten handlar det snarare om att omformulera globalismen så att den direkt gynnar USA. Några exempel:

  1. Ekonomisk dominans:
    • Trump använde handelssanktioner och tullar som verktyg för att säkra USA:s fördel i globala marknader, snarare än att dra sig ur dem.
  2. Geopolitisk kontroll:
    • Genom sanktioner mot Iran, Kina och Ryssland använde han USA:s ekonomiska makt för att påverka den globala maktbalansen.
  3. Militär hegemoni:
    • USA:s roll som den mest inflytelserika militära makten förblev intakt, med fortsatt kontroll över institutioner som NATO.

Är Trump en motkraft eller en del av spelet?

Trump kan snarare ses som en pragmatiker än en revolutionär. Han kanaliserade folkligt missnöje med globalismen, men använde detta missnöje för att förstärka USA:s roll i den globala ordningen. Detta skulle kunna beskrivas som nationalistisk globalism – en paradox där USA använder globalismens verktyg för egna syften.

Är makteliten villig att backa?

Globalismens förespråkare är inte monolitiska; de är pragmatiska och anpassningsbara. Några möjliga scenarier:

  1. Taktisk reträtt:
    • Genom att acceptera vissa nationalistiska inslag, som Trumps retorik, kan makteliten omformulera globalismen utan att förlora kontrollen.
  2. Dubbelspel:
    • Trump kan fungera som en kontrollerad ventil för folkligt missnöje, vilket låter globalismen utvecklas under nya former utan att utmanas på djupet.

EU:s kamp för sin existens

Frågan om EU:s relevans och existens har blivit central i den globala maktbalansen. Medan USA och Kina vinner terräng, står EU inför enorma utmaningar:

  1. Ekonomisk och industriell press:
    • Tysklands bilindustri, som är en central pelare i EU:s ekonomi, hotas av energiomställningen och konkurrens från USA.
    • USA:s Inflation Reduction Act (IRA) lockar europeiska industrier att flytta produktionen över Atlanten.
  2. Energi och klimat:
    • EU:s beroende av rysk gas och höga energipriser underminerar unionens industriella konkurrenskraft.
    • Samtidigt förblir klimatpolitiken en bromskloss för snabb ekonomisk återhämtning.
  3. Politiska spänningar:
    • Konflikter mellan medlemsländer, som Ungern och Polen, och EU:s centralisering försvårar enighet.

Slutsats

Trump framstår inte som en verklig motkraft till globalismen, utan snarare som en aktör som omformar den till USA:s fördel. Samtidigt kämpar EU för sin relevans i en värld där USA och Kina dominerar. Frågan är inte längre om globalismens framtid, utan vilken form den kommer att ta och vilka som kommer att leda den.