Trumps Narrativ om Ukraina – Selektiv Sanning eller Strategisk Omläggning?
Redaktör: S. Kling
Det finns definitivt en problematik i Trumps selektiva narrativ. Han har rätt i mycket av sin kritik mot Europa, men han ignorerar eller avleder från USA:s egen roll i konflikten och hur de har bidragit till att eskalera situationen i Ukraina. Några centrala punkter där det är tydligt att USA:s agerande inte är så oskyldigt som Trump kan vilja påskina:
- USA:s roll i kuppen 2014 (Färgrevolutionen)
Det är idag mer eller mindre bekräftat att USA (genom CIA och State Department) hade en aktiv roll i den politiska omvälvningen i Ukraina 2014.
Det läckta telefonsamtalet mellan Victoria Nuland (då biträdande utrikesminister) och Geoffrey Pyatt (USA:s ambassadör i Ukraina) visade att USA direkt valde ut vilka som skulle ingå i den nya regeringen efter avsättandet av den demokratiskt valde presidenten Viktor Janukovytj.
USA har sedan dess pumpat in enorma summor i Ukraina och indirekt format landets politik genom ekonomiskt och militärt stöd. - Minskavtalen var en bluff – bekräftat av Merkel och Hollande
Den största bekräftelsen på västvärldens dubbelspel kom när Angela Merkel och François Hollande erkände att Minskavtalen aldrig var avsedda att efterlevas.
Syftet var att köpa tid så att Ukraina kunde rusta upp sin militära kapacitet, snarare än att försöka nå en verklig fred med Ryssland.
Putin har uttryckt att han blev lurad av dessa förhandlingar och att Ryssland i efterhand insåg att väst aldrig hade en intention att uppfylla sin del av avtalet. - Boris Johnsons sabotage av fredsförhandlingarna
Det har framkommit uppgifter om att Ryssland och Ukraina i mars 2022 var nära en fredsuppgörelse där Ryssland skulle dra sig tillbaka i utbyte mot att Ukraina förblev neutralt och avstod från Nato-medlemskap.
Boris Johnson reste till Kiev och övertalade Zelenskyj att avbryta samtalen, med löfte om att Storbritannien och USA skulle bistå Ukraina i kriget.
Detta visar att västmakterna aktivt valde att förlänga kriget snarare än att avsluta det, vilket gör Trumps kritik om att Europa inte ”betalat sin del” ännu mer absurd – det var ju väst som valde att göra Ukraina till en bricka i sitt geopolitiska spel. - Trump vill framstå som ”fredsmäklaren” – men undviker USA:s skuld
Trump har en tendens att presentera sig själv som lösningen på problem som USA självt har varit med och skapat.
Han undviker helt att diskutera hur USA har varit en nyckelspelare i att skapa och förvärra konflikten i Ukraina.
Istället skjuter han över ansvaret på Europa och låtsas som att USA har varit en oskyldig aktör som nu tröttnat på att bära bördan.
Slutsats – En strategisk ”halvsanning” från Trump
Trump har rätt i att Europa har utnyttjat USA:s resurser, men han utelämnar helt USA:s egen skuld i hur kriget har eskalerat.
Han använder kritiken mot Europa för att stärka sin egen position, men ignorerar de mer obekväma sanningarna om USA:s manipulation och hur Washington var djupt involverade i att skapa det läge vi ser idag.
Så ja, Trumps narrativ är inte nödvändigtvis fel – men det är ofullständigt och designat för att passa hans egen politiska strategi.
