Turkiet säger Ja! Till Svenskt NATO-medlemskap

Efter mötet mellan Türkiye, Sverige, och Natos generalsekreterare

NATO: Pressmeddelande,10 juli 2023 – Senast uppdaterad: 10 juli 2023 21:33

  1. Den 10 juli 2023 träffades Turkiets president Recep Tayyip Erdoǧan, Sveriges premiärminister Ulf Kristersson och Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg vid NATO-toppmötet i Vilnius.
     
  2. Sedan det senaste NATO-toppmötet har Sverige och Türkiye arbetat nära tillsammans för att ta itu med Türkiyes legitima säkerhetsproblem. Som en del av den processen har Sverige ändrat sin grundlag, ändrat sina lagar, avsevärt utökat sitt samarbete mot terrorism mot PKK och återupptagit vapenexporten till Türkiye, alla steg som anges i det trilaterala memorandum som man enades om 2022.
     
  3. Sverige och Türkiye är idag överens om att fortsätta sitt samarbete under både den trilaterala permanenta gemensamma mekanismen som inrättades vid NATO-toppmötet i Madrid 2022, och under en ny bilateral säkerhetspakt som kommer att mötas årligen på ministernivå och skapa arbetsgrupper vid behov. Vid det första mötet i denna säkerhetspakt kommer Sverige att presentera en färdplan som grund för sin fortsatta kamp mot terrorism i alla dess former och manifestationer mot ett fullständigt genomförande av alla delar av det trilaterala memorandumet, inklusive artikel 4. Sverige upprepar att det kommer att inte ge stöd till YPG/PYD, och organisationen som beskrivs som FETÖ i Turkiet.
     
  4. Både Sverige och Türkiye var överens om att samarbetet mot terrorism är ett långsiktigt arbete, som kommer att fortsätta efter Sveriges anslutning till Nato. Generalsekreterare Stoltenberg bekräftade också att Nato kategoriskt fördömer terrorism i alla dess former och manifestationer. Nato kommer att avsevärt intensifiera sitt arbete på detta område, inklusive genom att generalsekreteraren för första gången inrättar posten som särskild samordnare för kampen mot terrorism.
     
  5. Vi förbinder oss till principen att det inte bör finnas några restriktioner, hinder eller sanktioner för försvarshandel och investeringar bland allierade. Vi kommer att arbeta för att undanröja sådana hinder.
     
  6. Sverige och Türkiye har också kommit överens om att intensifiera det ekonomiska samarbetet, genom Türkiye-Sverige Joint Economic and Trade Committee (JETCO). Både Türkiye och Sverige kommer att försöka maximera möjligheterna att öka den bilaterala handeln och investeringarna. Sverige kommer aktivt att stödja ansträngningar för att återuppliva Turkiets EU-anslutningsprocess, inklusive modernisering av EU-Türkiye tullunion och viseringsliberalisering.
     
  7. På denna grund, och med tanke på imperativen för avskräckande och försvar av det euroatlantiska området, kommer Türkiye att överföra anslutningsprotokollet för Sverige till den stora nationalförsamlingen, och arbeta nära med församlingen för att säkerställa ratificering.
    [Slut pressmeddelandet NATO]

Stort steg för Sveriges Nato-anslutning

Sveriges Regering. Pressmeddelande. Publicerad 11 juli 2023

Måndagen den 10 juli möttes statsminister Ulf Kristersson, Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan och Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg i Vilnius, inför Natos toppmöte 11-12 juli. I ett gemensamt uttalande efter mötet åtar sig Turkiets president Erdoğan att gå vidare med ratificeringen av Sveriges anslutning till Nato så fort som möjligt. Sverige ska i sin tur fortsätta leva upp till alla åtaganden enligt det trilaterala memorandumet från Madrid.

– Det här är ett stort steg och väldigt glädjande och bra för Sverige. Regeringen har ända sedan vi tillträdde i höstas arbetet hårt och målmedvetet för att vi ska gå i mål. Turkiet ska ratificera inom kort och alla förväntar sig en snabb process. Vi förväntar oss att även Ungern gör detsamma, säger statsminister Ulf Kristersson.

Enligt det gemensamma uttalandet kommer det att etableras en ny bilateral (mellan två länder) säkerhetsdialog, en s.k. Security Compact, (internt avtal, samarbete), som handlar om att fortsätta de gemensamma ansträngningarna för att bekämpa organiserad brottslighet och terrorism. Det samarbetet har påbörjats inom ramen för det existerande memorandumet och kompletteras nu med en bilateral form på ministernivå. 

– Sverige tar Turkiets oro för terrorism på allvar och vårt engagemang är långsiktigt. Därför inrättas nu en säkerhetsdialog. Vi har också kommit överens om att fördjupa vårt ekonomiska samarbete, med handel och investeringar. Det är många svenska och turkiska företag som tycker att det är angeläget, säger statsminister Ulf Kristersson. [Slut Pressmeddelandet]

Lite kort om Sveriges åtaganden som fullvärdigt NATO-medlem.

Här är några av de viktigaste åtagandena och förpliktelserna ett land måste fullgöra för att bli medlem i NATO:

  1. Kollektivt försvar: Ett land måste acceptera och vara berett att delta i det kollektiva försvarssystemet enligt Artikel 5 i NATO-fördraget. Det innebär att om en medlemsstat blir utsatt för väpnat angrepp, så ses det som ett angrepp mot alla medlemsstater, och de förbinder sig att ge militärt stöd och bistånd.
  2. Demokratiska principer och institutioner: Ett land måste vara en demokratisk stat med fungerande demokratiska institutioner, respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen. Det inkluderar bland annat skydd för yttrandefrihet, pressfrihet, religionsfrihet och rätten till rättvis rättegång.
  3. Försvarsbudget: Ett land måste alloka tillräckliga resurser till sitt försvar och militära kapacitet. Det innebär att landet förväntas spendera en viss andel av sin BNP på försvar, även om det specifika målet kan variera över tid och mellan medlemsstater.
  4. Civil kontroll över militären: Ett land måste ha en tydlig och effektiv civil kontroll över sina försvarsmakter. Det innebär att den civila regeringen har den övergripande auktoriteten och kontrollen över de militära styrkorna.
  5. Fredlig konfliktlösning: Ett land måste förbinda sig att lösa sina internationella tvister och konflikter genom fredliga medel. Det innebär att man avstår från hot eller användning av våld i internationella relationer och prioriterar diplomatiska lösningar.
  6. Försvarssamarbete och interoperabilitet: Ett land måste vara berett att samarbeta med andra medlemsstater och främja interoperabilitet mellan sina försvarsmakter. Det inkluderar gemensamma övningar, utbildning och standardisering av försvarsmateriel för att möjliggöra effektivt samarbete och samverkan i en multinationell styrka.

Dessa är några av de viktigaste åtagandena och förpliktelserna som ett land måste uppfylla för att bli medlem i NATO. Det är dock viktigt att notera att den exakta processen och de specifika kraven kan variera beroende på omständigheterna och förhandlingarna mellan landet och NATO-medlemmarna.

Länder kan göra egna avtal, överenskommelser som inte är obligatoriskt krav?

Länder kan göra egna avtal och överenskommelser utöver de obligatoriska kraven för att bli medlem i NATO. Medlemskap i NATO innebär inte att länderna blir enhetliga eller identiska i sina relationer eller politik. Varje medlemsland har suveränitet och möjlighet att ingå egna avtal och överenskommelser, både inom ramen för NATO och utanför den.

NATO-medlemskapet innebär att länderna delar ett övergripande åtagande om kollektivt försvar och att följa alliansens grundläggande principer och förpliktelser. Men det innebär inte att medlemsländerna inte kan ha egna bilateral överenskommelser eller avtal med andra länder eller organisationer.

Dessa bilateralavtal kan till exempel inkludera militära samarbetsavtal, tekniskt samarbete, utbildningsprogram, informationsutbyte eller andra områden av gemensamt intresse. Sådana avtal kan vara kompletterande till NATO-medlemskapet och kan främja samarbete och säkerhet på regional eller global nivå.

Det är dock viktigt att notera att dessa bilaterala avtal inte får gå emot eller strida mot de övergripande principerna och förpliktelserna i NATO-fördraget eller på något sätt äventyra alliansens enhet eller säkerhet. Medlemsländerna förväntas upprätthålla en hög grad av samstämmighet och samarbete inom NATO-ramen och arbeta för att stärka alliansens gemensamma mål.

Så sammanfattningsvis kan länder ingå egna avtal och överenskommelser som inte är obligatoriska krav för NATO-medlemskapet, men dessa avtal bör vara förenliga med NATO:s grundläggande principer och inte äventyra alliansens enhet eller säkerhet.

I nuläge (12 juli 2023, vet vi inte om Sverige har ingått några egna avtal och eller överenskommelser, utöver det som inte är obligatoriska krav

Vad man kan bistå med som NATO-medlem är öppet till varje enskilt land att avgöra

Vilket bistånd eller stöd ett land kan erbjuda inom ramen för NATO eller andra internationella samarbeten är i stor utsträckning upp till det enskilda landet. Varje land har sin egen kapacitet, resurser och intressen som kan påverka deras bidrag och stöd.

Inom NATO kan länder erbjuda olika former av bistånd och stöd beroende på deras militära kapacitet, expertis och politiska beslut. Det kan inkludera följande områden:

  1. Militärt bistånd: Länder kan bidra med militär personal, trupper, utrustning och logistiskt stöd för olika operativa uppdrag, inklusive fredsuppdrag, humanitära insatser och kollektivt försvar.
  2. Finansiellt stöd: Länder kan bidra ekonomiskt genom att betala sin andel av NATO-budgeten och bidra till specifika program eller initiativ för att stärka alliansens kapacitet och genomföra gemensamma projekt.
  3. Tekniskt stöd: Länder kan erbjuda teknisk expertis, forskning och utveckling, och dela med sig av teknologier och innovationer som kan gynna alliansen.
  4. Utbildning och kapacitetsuppbyggnad: Länder kan bidra genom att erbjuda utbildning och träning till andra NATO-medlemmar eller partnerländer för att stärka deras förmåga att bekämpa säkerhetshot.
  5. Underrättelseutbyte: Länder kan dela underrättelser och informationsutbyte för att förbättra situationen och förståelsen av säkerhetsläget och hotbilderna.

Det är viktigt att notera att varje land har sina egna prioriteringar och begränsningar när det gäller vilket stöd de kan erbjuda. Beslut om bistånd och stöd fattas ofta genom politiska överväganden och bedömningar av nationella intressen och kapacitet.

Så, ja, vilket bistånd eller stöd ett land kan eller vill erbjuda är i hög grad öppet och individuellt för varje land baserat på deras specifika förutsättningar och mål.

Kan ett NATO land neka tillträde till sitt eget territorium för andra NATO-länder

Inom NATO finns principen om fri rörlighet för trupper och utrustning mellan medlemsländernas territorier. Det innebär att i normala fall ska inget NATO-land neka tillträde till sitt eget territorium för trupper eller utrustning från andra NATO-länder.

Principen om fri rörlighet är en central del av alliansens förmåga att snabbt och effektivt svara på säkerhetshot. Den främjar också samarbete och integration mellan medlemsländernas militära styrkor.

Det finns dock situationer där undantag kan göras för säkerhets- eller nationella intresseändamål. Medlemsländer kan vidta särskilda åtgärder eller begränsningar vid sina gränser i händelse av extraordinära omständigheter, såsom hot eller risk för säkerheten.

Sådana åtgärder kan vidtas temporärt och meddelas för att säkerställa en effektiv hantering av säkerhetsläget. Dessa åtgärder kan till exempel innefatta tillfälliga kontroller vid gränserna eller specifika restriktioner för vissa typer av utrustning eller transport.

Det är dock viktigt att notera att dessa åtgärder bör vara undantag och att de inte bör äventyra den övergripande principen om fri rörlighet eller hindra den operationella förmågan hos NATO-styrkor och samarbete mellan medlemsländerna.

Sammanfattningsvis, med undantag för extraordinära omständigheter, är det generellt sett inte förväntat att ett NATO-land skulle neka tillträde till sitt eget territorium för trupper eller utrustning från andra NATO-länder. Fri rörlighet är en grundläggande princip inom alliansen som främjar samarbete och effektivitet i gemensamma försvarsinsatser.

Kan man neka andra NATO-länder att förvara kärnvapen, eller använda på eget territorium

Frågan om att tillåta eller neka andra NATO-länder att härbärgera eller förvara kärnvapen på sitt eget territorium är en nationell suveränitetsfråga. Det är upp till varje enskilt NATO-land att fatta beslut om sin egen kärnvapenpolitik och om de vill tillåta eller neka närvaro av kärnvapen på sitt territorium.

NATO som allians har ingen officiell ståndpunkt när det gäller kärnvapenförvaring på medlemsländernas territorium. Alliansen är dock baserad på principen om att dela säkerhet och försvar, och kärnvapen är en del av NATO:s strategiska koncept.

Vissa NATO-länder är kärnvapenmakter och har egna kärnvapenarsenaler, medan andra länder, kända som icke-kärnvapenmakter, har förbundit sig att inte utveckla eller inneha kärnvapen. Det är upp till varje enskilt land att bestämma om de vill tillåta eller neka till förekomsten av kärnvapen på sitt territorium, oavsett om de är en kärnvapenmakt eller icke-kärnvapenmakt.

Det är viktigt att notera att kärnvapenpolitik är en mycket känslig fråga med nationella säkerhets- och utrikespolitiska överväganden. Beslut om kärnvapenförvaring är ofta föremål för interna politiska debatter och bedömningar av nationella intressen, alliansengagemang och internationella förpliktelser.

Så sammanfattningsvis är beslutet att tillåta eller neka andra NATO-länder att härbärgera eller förvara kärnvapen på sitt territorium en nationell suveränitetsfråga och ligger i händerna på varje enskilt land att bestämma.