Ulf Kristersson: staten och kapitalet går hand i hand ”Regeringsförklaringen”
Utdrag från Regeringsförklaringen 2024
Det är en styrka att ”staten och kapitalet går hand i hand”. Det kan vi göra oftare.
Analys av: Globalismens Maktelit / S. Kling
570 ord, 3 minuters läsning.
Staten och kapitalet – En närmare granskning av politisk förändring
I dagens politiska landskap blir det allt tydligare att partilinjer och ideologiska skillnader börjar suddas ut. Ett exempel som väckt uppmärksamhet är Sveriges statsminister som deklarerat att ”staten och kapitalet ska gå hand i hand.” Denna fras, som historiskt sett använts som kritik från vänsterorienterade rörelser, signalerar en förändring i hur vi ser på relationen mellan stat och kapital i en modern kontext.
En förändrad högerprofil
Uttalandet är särskilt intressant då det kommer från en högerpolitiker, där man traditionellt sett har betonat nationellt självbestämmande och individens frihet från statlig inblandning. Att nu tala om en nära samverkan mellan staten och kapitalet kan tyda på en ny politisk inriktning där staten blir en mer aktiv partner i att stötta näringslivet, något som historiskt sett förknippats mer med vänsterpolitik.
Detta väcker frågor om den svenska högerns utveckling. Har det traditionella fokus på nationellt självbestämmande och en fristående stat tonats ner till förmån för en global marknadsanpassning? Eller är det helt enkelt en modernisering av högerns ekonomiska politik, där samarbeten mellan staten och kapitalet ses som nödvändiga för att främja nationell tillväxt i en globaliserad ekonomi?
Från nationell politik till global maktkoncentration
Utöver detta specifika uttalande från statsministern kan vi se en bredare tendens där nationella frågor alltmer kopplas samman med internationella och överstatliga organ, såsom EU. Ett annat kontroversiellt uttalande var när statsministern sa: ”Sverige tillhör EU”, vilket gav intrycket att Sveriges självbestämmande är underordnat EU – strukturer.
Detta understryker en utveckling mot en global maktkoncentration, där överstatliga institutioner som EU får allt större inflytande över nationell politik. Enligt denna logik kan vi även förstå varför nationella rörelser inom EU betraktas som ”hatobjekt.” Att ens nämna nationell suveränitet i detta sammanhang kan likställas med att ”svära i kyrkan”, ofta med historiska associationer till tysk nationalsocialism som följd. Det skapar en polariserad diskurs där globalisering och suveränitet står i stark kontrast till varandra.
En framtid där unionsval blir viktigare än nationella val
Om den nuvarande utvecklingen fortsätter utan betydande motstånd, kan vi snart stå inför en tid där nationella partival förlorar sin relevans. I stället kan vi komma att se ett fokus på unionsval, där EU – politiska dynamik spelar en större roll än nationell politik. Denna förskjutning är något som redan har pågått sedan första världskriget, och den har bara förfinats och förstärkts under årens gång.
Politiker som saknar erfarenhet utanför den akademiska sfären och inte klarar att stå emot det överstatliga trycket från EU riskerar att bli en del av en större maktstruktur där de inte kan sätta ned foten. Det är en process som bidrar till den globalistiska koncentration som vi ser idag, och frågan är om det finns tillräckligt starka krafter kvar för att vända denna trend.
En politisk epok i förändring
Sverige, liksom många andra nationer, står inför en kritisk tid av politisk förändring. Relationen mellan staten och kapitalet förändras, liksom maktfördelningen mellan nationella och internationella institutioner. Vad som förut ansågs vara tydliga skiljelinjer mellan höger och vänster, mellan stat och marknad, börjar suddas ut i en värld där globalisering och centralisering av makt tar allt större utrymme.
Om denna trend fortsätter, kommer vi att behöva ompröva vad nationell politik egentligen betyder och hur mycket inflytande medborgarna verkligen har i en alltmer globaliserad värld.
