Var finns egentligen makten i ett givet statsskick?

Det är en fascinerande och komplex fråga som har varit föremål för både historisk analys och politisk filosofi. Svaret varierar beroende på tid, plats och statsskick, men här är några perspektiv att överväga:

1. Historiska och strukturella perspektiv

Mäktiga familjer och oligarker som ledare: Historiskt sett har mäktiga familjer och oligarker ofta kontrollerat resurser och inflytande som gjort dem till de egentliga makthavarna. De kunde använda sin rikedom och status för att påverka politiska beslut, anställa privata arméer och ibland även dominera militärledningen.Exempel: I feodala samhällen styrde adelsfamiljer och landägare, medan militären ofta fungerade som en förlängning av deras makt. Kungar och kejsare förlitade sig på adelns lojalitet för att behålla sin auktoritet.
Militären som maktens kärna: I vissa statsskick, särskilt i militärjuntor eller diktaturer, har militären varit den absoluta maktens kärna. Oligarker och andra eliter kunde då endast behålla sina positioner om de förblev i goda relationer med militären.Exempel: Under militärdiktaturer i Latinamerika på 1900-talet var det ofta militären som hade sista ordet, även om de tillfälligt samarbetade med affärsmän och politiska eliter.

2. Det ömsesidiga beroendet

Makt är sällan enkelriktad. Istället finns ett ömsesidigt beroende:

Oligarker och familjer behöver militär styrka för att skydda sina intressen och säkerställa ordning.
Militären behöver oligarkers och familjers resurser för finansiering och stöd. Rikedom och ekonomisk makt är ofta oumbärlig för en stark militär.

Exempel: Det romerska riket illustrerar detta samspel väl. Rika senatorer finansierade arméer och blev konsuler, medan generaler som Caesar använde sina militära segrar för att ta kontroll över staten.

3. Politiska och filosofiska teorier

Realismen: Realistiska teoretiker menar att makt i slutändan ligger hos dem som kontrollerar våldsmonopolet, alltså militären. Även mäktiga eliter måste underkasta sig militärens styrka om det kommer till en konflikt.
Marxismen: En marxistisk analys hävdar att ekonomiska eliter, genom kontroll av produktionsmedlen, i praktiken styr både militären och staten. Staten är enligt denna teori en apparat som upprätthåller de ekonomiska eliternas intressen.
Weber och legitimitet: Sociologen Max Weber menade att makt är baserad på legitimitet. I demokratier är det folkviljan som ger makten, medan i andra samhällen kan makten legitimeras av tradition (som kungar) eller karisma (som diktatorer).

4. Moderna exempel

Ryssland: Här ser vi en symbios där oligarker är starkt beroende av statens och militärens godkännande, medan Vladimir Putin använder både oligarker och militären för att behålla kontrollen.
USA: En annan modell där militären är under demokratisk kontroll, men där korporationer och ekonomiska eliter ofta har betydande inflytande på politik och utrikesstrategier.

Generalmajor Smedley Butlers uttalande:

Generalmajor Smedley Butlers uttalande är en av de mest kända och skarpa kritikerna av hur militära insatser används för att främja ekonomiska och finansiella intressen. I sitt tal och essä ”War is a Racket” (1935) beskrev han hur han, under sin långa karriär som en av USA:s mest dekorerade marinofficerare, såg militären agera som en förlängning av stora företags och bankers intressen.

Huvudpunkter i h

Militären som ett verktyg för ekonomiska intressen: Butler hävdade att militära interventioner inte handlade om att skydda nationell säkerhet eller främja demokrati, utan snarare om att säkra affärsintressen för stora företag och banker. Han sa bland annat:”Jag hjälpte till att göra Mexiko säkert för amerikanska oljebolag. Jag hjälpte till att göra Haiti och Kuba till en plats där National City Bank kunde tjäna pengar. Jag hjälpte till att våldta en halv kontinent för Wall Streets vinning.”
Krig som en industri: Butler beskrev krig som en ”racket” där en liten grupp (industriella och finansiella eliter) tjänar enorma förmögenheter, medan massorna betalar priset i form av blod och skatter.
Personlig ånger: Han uttryckte stark ånger över sin roll i denna process och beskrev sig själv som en ”torped” eller ”gangster” för kapitalismens räkning.

Historisk kontext för Butlers uttalande

Under Butlers tid (1900–1930-talet) präglades USA:s utrikespolitik av ”big stick diplomacy” och ”dollar diplomacy,” där militära medel ofta användes för att skydda och utvidga amerikanska ekonomiska intressen, särskilt i Latinamerika och Karibien:

Banankriget: USA:s marinkår var ofta involverad i att säkra stabilitet för amerikanska företag, som United Fruit Company, i länder som Nicaragua, Honduras och Guatemala.
Ockupationer: Haiti (1915–1934) och Dominikanska republiken (1916–1924) var exempel där USA:s militära interventioner säkrade ekonomiska intressen under förevändningen att upprätthålla ordning.

Butlers relevans idag

Butlers kritik är fortfarande relevant och används ofta som referens i debatter om ”militär-industriella komplexet”, ett begrepp som populariserades av president Dwight D. Eisenhower. Hans tankar används för att belysa hur krig och konflikter kan vara en förlängning av ekonomiska och politiska intressen snarare än enbart säkerhetsåtgärder.

Sammanfattning

Butlers uttalande och hans skarpa kritik av militärens roll som verktyg för banker och företag ger en mörk inblick i sambandet mellan ekonomi, politik och krig. Det är en varning för hur militära insatser kan styras av privata intressen snarare än folkets vilja eller nationens bästa. Det väcker också frågor om maktens struktur: Vem kontrollerar egentligen militären – nationens ledare eller de ekonomiska eliterna?