Värdlandsavtalet rubbar inte principen
om militär alliansfrihet

Camp Säve – värdlandsstöd i verkligheten

Sverige har tecknat ett avtal om värdlandsstöd med Nato för att förbättra förutsättningarna för att
ge och ta emot stöd i kris och krig. Men vi är och ska vara militärt alliansfria, skriver Margot
Wallström och Peter Hultqvist, i en gemensam debattartikel med Pernilla Stålhammar (MP) och
Jakop Dalunde (MP) på DN Debatt den 28 februari 2016.]

Red.anm.] Vilken kris och vilket krig syftar man på? Avtalet man nu skrivit
under mellan Sverige och Nato den 4 september 2014. är ett fullständigt sanslöst handlande.
Avsikten (värdlandsstöd) om man nu framförallt ska ”Ge stöd i kris och krig” som det uttrycks i
avtalet, så kan bara slutsatsen bli att Sveriges regering kommer att släppa in NATO-styrkor på
svenskt territorium med anledning av eventuellt krig mellan USA-Ryssland. Det går inte ihop att
man påstår att vi ska vara militärt alliansfria om vi undertecknat ett Världlandsavtal/stöd.
Redan detta att bara teckna ett Världlandsavtal/stöd är en, och uppfattas säkert av Ryssland
och med all rätt som en provocerande och aggressiv handling från Sveriges sida . Utan tvekan
är vi mot all förmodan på sikt sakta men säkert på väg att närma oss ev. NATO-medlemskap,
även om Hultkvist bedyrar att så inte är fallet. Vilka angripare skulle Sverige ha hjälp emot?
Ryssland? Sveriges Regering är ute på mycket, mycket farlig väg, Oavsett NATO-medlemskap och
den bedyrade alliansfriheten kommer vi med ett Värdlandsavtal stå till förfogande åt NATO
vars enda avsikt är att flytta fram sina positioner allt närmare Ryssland. USA:s intressen
kommer alltid i första hand. Att förstå konsekvenserna av vad Värdlandsavtalet /stöd och
USA/NATO:s avsikt medför behöver man inte vara särskilt begåvad för att förstå. Sverige är med
detta avtal direkt delaktiga till en förhöjd hotbild mot Sverige, tillsammans med Norge
(NATOMEDLEM) det måste man förstå. Det är inte Ryssland som hotar västvärlden, det är
USA/NATO, Globalismen som hotar, provocerar, och sprider ”Fake News” om Ryssland samt
hotar resten av västvärlden och fred.
[Red.anm.] Försvarsminister Hultkvist som för övrigt varit vapenvägrare vill nu, införa allmän
värnplikt, bistå NATO-styrkor på Svenskt territorium, ÖB som talar om att vi bara klarar en
vecka försvarsmässigt, är våra politiker naiva: eller en en bricka i en allt allvarligare mening av
illasinnad kraft?
Den svenska militära alliansfriheten är viktigare än på länge. I en tid där spänningarna i Europa ökar
drastiskt bidrar Sverige som militärt alliansfri nation till att motverka ökad militär upptrappning och
instabilitet.
[Red.anm.] Anledningen till att spänningen ökar beror på USA:s Oligarker NWO, som med hjälp
av:/Nato/ Fn /Eu/ CIA/ Paramilitär/ Bilderberger m.m. bedriver terror för att nå världsherraväldet,
USA i särklass har startat de flesta krig i modern tid (efter 1945 förlorat samtliga) och MSM,
ägda av samma Oligarker, hänger på med massiv propaganda.

Under det senaste året har flera röster höjts för ett medlemskap i militäralliansen Nato (krigsorganisation).
Det vore fel väg att gå. Sverige ska samarbeta nära med andra länder för att främja fred och frihet, men vi är
och ska vara militärt alliansfria. Tydlighet och långsiktighet måste vara ledstjärnor för Sveriges
säkerhetspolitik. Så främjar vi bäst fred, säkerhet och stabiliteten i vårt närområde.
[Red.anm.] Historien kommer att upprepas: Då, WWII. Från 1940. Då den svenska regeringen gav
efter för tyskarnas krav. Man lät nazister transportera sina soldater med tåg till Norge genom
Sverige, man tillät också transporter av vapen och annat till soldaterna. Det gick ungefär ett tåg
om dagen från Tyskland till Norge (även till Finland) under 3 år, sammanlagt 2 140 000 tyskar
åkte genom Sverige. 100 000 vagnslaster med vapen gick också igenom. Sverige skulle hålla sig
neutralt
När Norge hade blivit ockuperat ville den norske kungen Håkon fly till Sverige för att sedan ta sig till
Storbritannien. Detta tillät inte Sveriges regering, man menade att man inte skulle bryta neutraliteten.
Som om inte forslandet av tyskar skulle vara ett neutralitetsbrott.
På samma sätt kommer nuvarande regering handla, utan att bli tvingade till det, man har
redan begått ett alliansfrihetsbrott genom undertecknandet av värdlandavtal/stöd, vi har
frivilligt bjudit in krigförande land (NATO) på Svensk suverän mark, att föra krig mot annat land
Den militära alliansfriheten är ett fundament i Sveriges säkerhetspolitik. En aktiv och ansvarsfull
utrikespolitik, vårt medlemskap i EU, deltagande i internationellt samarbete samt en egen trovärdig
försvarsförmåga är våra viktigaste verktyg för att främja vår suveränitet, självständighet och
territoriella integritet. Med denna strategi bidrar vi på bästa sätt till en långsiktig stabilitet i vår del
av Europa.
[Red.anm.] Där är NATO undantaget från vår suveränitet, självständighet och territoriella integritet.
Trovärdig försvarsförmåga: Sveriges ÖB har uppskattat att försvarsförmågan räcker ca en
vecka. Så var det med den trovärdigheten.
Samarbetsregeringens utrikes- och säkerhetspolitiska linje, och vår vilja att stå fast vid
alliansfriheten, baseras på en grundlig omvärldsanalys. De senaste åren har spänningarna ökat
kring Östersjöområdet och i vårt närområde. Ett allvarligt exempel på detta är Rysslands militära
upprustning, den ryska aggressionen mot Ukraina och annekteringen av Krim. Svaret på ökade
spänningar i vårt närområde måste vara en trovärdig försvarsförmåga, mer politisk dialog och
breda bilaterala och internationella samarbeten. Svaret är inte ett svenskt Nato-medlemskap.
[Red.anm.] Sveriges regering är delaktig till den ökade spänningen i Östersjöområdet och i vårt
närområde, genom undertecknandet av att agera värdland till krigförande NATO-styrkor.
Vår militära alliansfrihet ger oss handlingsfriheten att i varje given situation agera på det sätt som
bäst gagnar avspänning och en fredlig utveckling. Den bidrar till vår egen säkerhet och till stabilitet i
närområdet. Att byta säkerhetspolitiskt doktrin skulle innebära nya förutsättningar för säkerheten i
vår del av Europa. Den stabilitet som byggts upp kring Sveriges militära alliansfrihet skulle rubbas.
En sådan utveckling får också effekter för vår nära omvärld, inte minst vår nära samarbetspartner
Finland. Det skulle förändra hela den säkerhetspolitiska situationen i vår del av Europa och
betydelsen av detta får inte underskattas. Säkerhetspolitiken bör vara långsiktig, stabil och värnad
från snabba partitaktiska utspel.
Säkerhet byggs tillsammans med andra: Vi måste öka den nationella försvarsförmågan, i enlighet
med försvarsöverenskommelsen, samtidigt måste vi också fördjupa våra internationella
samarbeten. Sverige är aktiva medlemmar i EU, FN och OSSE och vi samarbetar brett inom Norden
och kring Östersjön. Tillsammans med andra bedriver vi långsiktigt konfliktförebyggande arbete
som främjande av demokrati och respekt för mänskliga rättigheter, nedrustning samt
säkerhetssektorreform, både i vårt närområde och globalt. Vi bidrar också militärt i internationella
operationer som FN-insatsen i Mali, kampen mot Daesh i Irak samt i de flesta av EU:s
krishanteringsoperationer. Sverige har diplomatiska förbindelser med i stort sett alla självständiga
stater i världen och diplomatisk närvaro i nära hälften av världens länder. Detta ger oss möjligheter
till en ovärderlig politisk dialog och en ökad möjlighet för att kunna verka konfliktförebyggande och
främja svenska intressen och värderingar.

För vår egen försvarsförmåga och för vår förmåga att bidra effektivt i internationella
fredsfrämjande insatser är det viktigt att vi övar och samarbetar med andra. Därför utvecklar
regeringen framförallt vårt försvarssamarbete med Finland där samarbetet sträcker sig till
möjligheter att också agera tillsammans i kris eller krig. Vi samarbetar även bredare inom Norden,
runt Östersjön, inom Nato:s partnerskap för fred, med USA och en mängd andra länder och
organisationer. Vi genomför också avancerade militära övningar tillsammans med bland andra
Nato. Utvecklingen sedan kalla krigets slut har resulterat i att det i dag är Natos militärtekniska
standarder som utgör grunden för samverkan mellan länder i avancerade
krishanteringsoperationer. Att vi genom övningar ser till att vårt eget svenska försvar fungerar väl i
samarbete med Natos system och strukturer är därmed en praktisk förutsättning för att vi ska
kunna ha ett effektivt samarbete i EU:s eller FN:s fredsbevarande insatser i olika krisområden.
Inför varje internationell militär övning i Sverige sker ett omfattande juridiskt förarbete som reglerar
frågor om exempelvistullar, försäkringar, skyddsobjekt, straff och skatterför samarbetspartners från
andra länder. För att förenkla och effektivisera denna process har Sverige tecknat ett avtal om
värdlandsstöd med Nato. Detta innebär att Försvarsmakten kan lägga mer kraft och resurser på
övningsverksamheten i sig, inte på det förberedande administrativa arbetet. Ytterst bidrar avtalet
också till att förbättra förutsättningarna för att ge och ta emot stöd i kris och krig. Det är även
fortsättningsvis regeringen som beslutar om huruvida utländsk trupp ska bjudas in till Sverige och
vilka vapen som får föras in i landet. Inget av det som sker inom ramen för värdlandsavtalet kan ske
på annan grund än genom en svensk inbjudan från regeringen. Den militära alliansfriheten och
dess principer rubbas inte i någon mening.
Ett avtal om värdlandsstöd kommer inte heller påverka det faktum att det inte är tillåtet att föra in
eller placera kärnvapen på svenskt territorium. Kärnvapen ger varken Sverige eller övriga världen
säkerhet. Att tusentals kärnstridsspetsar fortfarande finns utplacerade över världen är ett globalt
misslyckande. Kärnvapen står för ett allvarligt hot mot både mänskligheten och vår planet. Vi
intensifierar nu arbetet för en värld fri från massförstörelsevapen. Därför ger regeringen nu den
nyligen återupprättade Folkrätts- och nedrustningsdelegationen i uppdrag att pröva en svensk
anslutning till den humanitära utfästelsen med syfte att nå ett internationellt förbud mot
kärnvapen. Dagens oroliga värld behöver fler, inte färre, regeringar som vågar formulera visioner
om fred, säkerhet och internationell nedrustning.
Men precis som Sverige behöver fredsvisioner behöver vi en tydlig försvars- och säkerhetspolitik,
starkt förankrad i en uppdaterad omvärldsanalys. För regeringen är analysen glasklar: Det är utifrån
en fortsatt militär alliansfrihet och breda samarbeten med andra länder som vi bäst främjar fred
och säkerhet, för Sverige, i vårt närområde, i Europa och globalt.

Margot Wallström, (S) Utrikesminister
Peter Hultqvist, (S) Försvarsminister
Pernilla Stålhammar (MP), säkerhetspolitisk talesperson
Jakop Dalunde (MP), försvarspolitisk talesperson