Världens Utrikespolitik och Den Neokonservativa Vansinnet i USA

Datum: 8 oktober 2023

Författare: Paul Craig Roberts

Den här artikeln är ett sammandrag från artikelförfattarens webbplats: Länk finns i artikelfoten; där hela artikeln finns.

Vi lever i en tid av global oro och osäkerhet. Den internationella scenen är i ständig förändring, och det är svårt att ignorera den pågående spänningen mellan olika länder och regioner. En fråga som har kommit i fokus på senare tid är om världen har råd med den utrikespolitik som förs av de så kallade ”neokonservativa” i USA. Dessa politiska aktörer har fått öknamnet ”sataniska” av vissa, och deras handlingar och retorik har höjt allvarliga frågor om världens säkerhet.

Hotet om Kärnvapenförintelse

En av de mest oroande aspekterna av den nuvarande situationen är det ökade hotet om kärnvapenförintelse. Under 1900-talet skapades flera internationella avtal och överenskommelser i syfte att minska risken för kärnvapenkrig. Tyvärr har många av dessa avtal övergivits av Washington, och vi befinner oss nu på randen till en kris som få vågar ignorera.

En vanlig åsikt är att ömsesidigt garanterad förstörelse skulle hindra någon part, vare sig det är USA eller Ryssland, från att inleda en kärnvapenattack. Men den verkliga risken för kärnvapenarmageddon kommer från falska larm från varningssystem. Under det kalla kriget förekom många sådana larm, men tack vare diplomatiska insatser och tid för verifiering av hoten undveks katastrofen.

Idag ser situationen dock helt annorlunda ut. Washington och dess Nato-allierade har antagit en politik som provocerar Ryssland, med händelser som kuppen i Ukraina 2014 och dess påföljande följder som exempel. Dessutom har de ryska missilernas hypersoniska hastighet och de amerikanska missilernas närhet till Rysslands gränser minskat tiden för reaktion till en farligt kort period, vilket gör det nästan omöjligt att verifiera eller förhandla om hotet.

Den Farliga Retoriken och Provokationen

Det är tydligt att den fientliga attityden mot Ryssland från USA, Nato och västvärldens medier har fått Kreml att tro att väst vill Rysslands förstörelse. Rysslands president Vladimir Putin har flera gånger uttryckt denna oro och varnat för att västs krigföring mot Ryssland kan leda till kärnvapenkrig.

I en ansvarsfull värld skulle en ledare som president Joe Biden ha svarat med att avbryta eskaleringen av hot. Istället har vi sett tvärtom, med sändandet av B-2 stealthbombplan till europeiska baser, som är specifikt utformade för nukleär första attack. Detta agerande kan ses som tanklöst och oansvarigt, och det har inte minskat spänningarna på något sätt.

Den Oroande Neokonservativa Doktrinen

I USA finns det en grupp, särskilt inom de militära och säkerhetspolitiska kretsarna, som verkar tro på idén att USA, som världens största makt, skulle kunna vinna en kärnvapenkonflikt. Denna tro existerar trots att det inte finns någon uppenbar förberedelse för att överleva ett sådant krig. Det mest sannolika utfallet skulle vara kärnvinter, en situation där solljuset blockeras av damm från kärnvapenexplosioner och därmed hotar hela mänsklighetens överlevnad.

Det är avgörande att vi frågar oss hur det är möjligt att vissa neokonservativa fortfarande tror att deras strävan efter global hegemoni är värd risken för en sådan katastrof. Denna farliga doktrin, känd som Wolfowitz-doktrinen, fastslog att USA:s utrikespolitik skulle arbeta för att förhindra uppkomsten av någon makt som kunde begränsa amerikansk hegemoni. Det är denna doktrin, och inte Rysslands eller Kinas beteende, som har ökat hotet om kärnvapenkrig.

Slutsatser

Hotet om kärnvapenförintelse är mycket verkligt, och de som avfärdar det är oförstående för den fara som vi står inför. Det är de neokonservativa som har drivit på denna farliga utrikespolitik och riskerar planetens överlevnad. Vi måste fråga oss varför kongressen, senaten och medierna i USA fortsätter att stödja deras agerande. Vi måste också undra varför andra regeringar runt om i världen tolererar riskerna som dessa individer medför.

Det är hög tid att överväga konsekvenserna av den nuvarande utrikespolitiken och att arbeta för att minska spänningarna mellan stormakterna. Världen kan inte råda över den vansinniga kursen som vi är på väg mot. Det är vår plikt att agera innan det är för sent