Von der Leyen, Självskadebeteende och Demokrati: När EU:s Ledarskap Testar Gränserna
Redaktionen: S. Kling
Alternativ för Tyskland (AfD) ser ut att göra sitt bästa val någonsin men har samtidigt blivit föremål för en smutskastningskampanj där partiet anklagas för att ta emot pengar från Kreml. Enligt Ursula von der Leyen är partiets politik för minskad invandring och bromsad federalisering av EU tillräckligt för att koppla dem till rysk propaganda. Leyen menar att Kreml aktivt försöker destabilisera Europas samhällen inför omröstningen i juni. Samtidigt har medier med invandringskritisk rapportering, stängts ned i vad Leyen beskriver som en del av en ”demokratisköld” för att skydda medborgarna. Tidigare uttalande om att förbjuda AfD att ställa upp i valet. Von der Leyens tolkning av demokrati, fria val, medborgerliga rättigheter och folkstyre. Det avslöjar en syn på demokrati som verkar ha tappat kontakten med grundläggande principer
Självskadebeteende och en skakad union
Att misstänkliggöra partier och kritiska röster på det sätt som von der Leyen gör är verkligen självskadebeteende. Det skapar inte bara djupare klyftor mellan EU och dess medlemsländer utan riskerar också att underminera den redan sköra tilliten till EU:s institutioner. Om EU inte kan hantera kritik och oliktänkande utan att resortera till censur och smutskastning, så förstärker det bara bilden av en union som är på väg att implodera under sin egen tyngd.
En elitistisk diktatur?
EU:s struktur och hur beslut fattas har länge varit en källa till kritik. Den demokratiska legitimiteten är svag, och mycket av makten ligger hos icke-valda organ som EU-kommissionen. När ledare som von der Leyen gör uttalanden som dessa förstärks bilden av att EU inte är en union av nationer utan snarare en elitstyrd maskin som driver en agenda långt bort från medborgarnas verklighet och behov.
Några centrala reflektioner:
- Förvrängd syn på demokrati
Von der Leyen verkar använda begreppet ”demokratisköld” för att rättfärdiga åtgärder som i praktiken begränsar yttrandefriheten och mångfalden av politiska åsikter. Att stänga ned medier eller misstänkliggöra partier baserat på antaganden om deras avsikter och kopplingar är raka motsatsen till vad demokrati ska stå för – nämligen att tillåta olika röster att bli hörda och låta väljarna avgöra vad de tror på. - Folkstyrets principer förbises
I en ren demokrati – folkstyre – är det upp till medborgarna att välja sina representanter, oavsett vad etablissemanget anser om deras åsikter. Om ett parti som AfD eller Sverigedemokraterna får starkt stöd, är det en återspegling av folkets vilja, inte en signal om extern manipulation. Att påstå att sådana rörelser bara kan existera med hjälp av ryska pengar är både arrogant och förminskande gentemot väljarnas intelligens och deras oro. - Farhågor kring censur
Att stänga ned medier, med hänvisning till ”demokratiskölden”, är i sig ett hot mot demokratin. Censur mot medier som ifrågasätter etablissemangets agenda underminerar hela idén om en fri press och en öppen debatt – fundament i en fungerande demokrati. - ”Nationsvänliga” aktörer som fiender?
Von der Leyens formulering om att nationsvänliga aktörer främjar splittring och destabilisering är ett farligt narrativ. Att vilja flytta makt tillbaka till medlemsländerna eller kritisera Bryssel är inte antidemokratiskt – det är en politisk åsikt som hör hemma i en demokratisk diskurs. Hennes retorik riskerar att förstärka klyftan mellan Bryssel och medlemsländerna.
Vad detta signalerar
Von der Leyens uttalanden kan tolkas som ett försök att stärka EU:s grepp över medlemsländerna genom att demonisera alla som motsätter sig en alltmer centraliserad union. Istället för att adressera den legitima oro som många medborgare och partier har kring frågor som invandring, federalisering och nationellt självbestämmande, verkar hon välja att förminska och misstänkliggöra dem. Det som gör detta särskilt ironiskt är att det framställs som ett sätt att ”skydda demokratin”, när det i själva verket hotar dess kärna.
Är detta verkligen demokrati?
Om demokrati ska reduceras till att enbart acceptera röster som passar etablissemangets agenda, har vi då inte tappat dess innebörd? Demokrati är inte perfekt, men dess styrka ligger i att låta även obekväma röster höras. Att kalla nationsvänliga åsikter för ”desinformation” eller ett hot mot Europa underminerar idén om ett fritt och rättvist samhälle.
Avslutande tankar
Det som sker är en farlig glidning från folkstyre till ett elitstyrt system där obekväma röster tystas och yttrandefriheten inskränks. Kanske är det dags för Europas ledare att ta ett steg tillbaka och fundera över vad de verkligen menar med demokrati – innan de själva raserar dess fundament.
